Så läser jag min egen berättelse igen och undrar över slutet som jag skrev ihop veckor innan det skett. Jag undrar om jag ännu befinner mig på havet, på drift någonstans mellan hans land och mitt, vilse någonstans i dimman. Jag undrar hur länge jag ska vara här och vilken strand jag slutligen landar mot. Jag undrar hur jag ska hitta hem igen då vägen jag sett ut gått förlorad och alla landmärken jag satt upp blåst bort i stormen som förde mig ur kurs. Jag undrar över ett avsked han aldrig tog och ett erkännande han slutligen försummade. Jag undrar över de frågor som lämnades hängande i luften och endast tystnaden som gavs som svar. Jag undrar över mitt löfte och vad som händer om jag vänder mig om. Hur jag är sann mot mig själv; genom att titta efter och till slut få veta eller att skona mig och låta bli.

I read my own story again and wonder about the end that I put together weeks before it happened. I wonder if I am still at sea, adrift somewhere between his country and mine, lost somewhere in the mist. I wonder how long I will be here and which beach I will finally land on. I wonder how I can find my way back home when the route I chose is lost and all the landmarks I put up was blown away by the storm that took me off course. I wonder about a farewell he never offered and a recognition he finally neglected. I wonder about the questions left hanging in the air and the mere silence given in reply. I wonder about my promise, and what will happen if I turn around. How I stay true to myself; by looking to finally find out or to refrain to spare myself the pain.