Då så, då var undertecknad återvänd från de döda och kan besviket konstatera att allt är som vanligt här hemma. En svårdefinierbar känsla av understimulans. Egentligen borde jag väl inte klaga. Det finns säker jättemånga därute som önskar att allt var som vanligt, att inte det där eländet hänt som nyligen inträffat.

...nä, det hjälpte inte. (Skriver man det där.. med två.. eller med tre... prickar? Och vad kallas det för?)

Egentligen borde jag väl inte klaga. Jag har ju haft en helt makalös vår! Den mest spännande och givande våren i mitt liv!

..nä, det hjälpte inte heller. Det är väl baksidan med att leva i nuet. När nuet inte är så sköj. Någon sa det ja. "Då kan man väl flytta sig från den situationen" var mitt tråkrationella svar. Mm..(.)

Egentligen borde jag väl inte klaga. Jag har ju det faktiskt oförskämt bra, egeeentligeeen. Bortskämda Sofia, hon vill ha smulorna och äta dem också. Och inte nog med det..

Nå, jag har i alla fall knåpat ihop ett par inlägg som inte ännu är publicerade under min bortavisetelse. De kommer snart. Nu när jag tappat 60% av mina läsare borde jag faktiskt ta och skärpa till mig. Oroen er icke, trogna vapendragare i det virtuella livet, jag har precis börjat bläddra i höstens dravliga (snacka om ordmjäll) lärobok i Psykodynamisk diagnostik så snart lär det väl bli att skriva om.