Isolerad på landsbygden inträder någon slags understimulerad koma där timmarna flyter ihop till dagar och dagarna till en enda kletig vecka av utsmetad tid. Jag sover länge, vaknar tom och talar med mina spöken om allt de redan vet och allt de aldrig fått veta. 

I trakterna runt morföräldrarnas hem råder förfallet av det förflutna. Spökliga tomma hus med flagnande färgrester och mossklädda takplattor stirrar ut från skogsbryn och bakom överväxta trädgårdar. På vissa ställen klipper någon pliktskyldigt gräsmattan vilket får det ensamma huset att se ännu mer övergivet ut. 

En sen kväll tar jag en gammal cykel med sned sadel, halvt fungerande bromsar och gnisslande pedaler och cyklar det vanliga varvet runt "grevens ägor" som min mamma altid kallat dem. Där, på väg nedför en backe mitt bland 50-åriga häckar och inhägnad betesmark avbryts min tankar på framtidens mysterier plötsligt av en vit bock myndigt positionerad på en stenbumling. Han stirrar på mig, blick stilla, från sin utkikspost. 

"Stenbock.." tänker jag och tar ett kort med mobilkameran.   Inte annat att jag blir lite vidskeplig på kuppen. "Vilken stenbock gäckar min framtid?" tänker jag. Natten blir lätt psykotisk mitt i tidskoman och sorgeprocessen.

(Tack och lov för ett avbrott av realtid med öppna nätverk på närmaste hamburgerestaurang.)  

 

Grannen

25 juli 2009 10:20

Kommer du heeeeeeeeeeeeem nån gång? Din uteplats ser så öde ut när du inte är hemma ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...