Men.. hjäääääääälp..

Jag har svårt att finna ord för den ytterst märkliga samling känslor som denna bild väcker i mig efter att den initiala chocken lagt sig.

Liksom ett anagram av ovanstående tokeri så skriver en fd McD-anställd som lagt till mig som vän på Facebook och vikt ut sig själv i sin blogg att hon efter att ha gått ut i regnet som ser ut en "slickad katt utan kläder".  Bild, någon?

Diskussioner kring ansvar har tidigare gjort mig frustrerad eftersom de ofta inbegriper en föreställning om skuld. Det är en bekymmersam sammankoppling. Skuld förutsätter nämligen ett medvetet destruktivt handlande. Jag upplever att människor som bär på skuld känner sig ansvariga för något samtidigt som de upplever maktlöshet inför den handling de gjort sig skyldiga till. Det kan tyckas motsägelsefullt men är i själva verket fullt rimligt, anser jag. En given valsituation innehåller nämligen inte bara en konsekvens för individen utan flera medan föreställningen om att handla ”rätt” antyder att på ett val följer ett resultat och på ett annat följer ett annat. I en situation där motstridiga mål möts blir det omöjligt att välja ”rätt” eftersom alla möjliga val kommer att göra någon del orättvisa.

Abstrakt och komplicerat in deed.

Nå.. min poäng, som tycktes simma ner i avgrunden i det föregående stycket, är att skuld handlar om att bära insikten om att jag handlat ”fel” medan ansvar handlar om att erkänna att jag handlat på ett sätt som lett till en viss konsekvens. Det är inte samma sak. Vi kan skona människor från moralens blykappa (som ju är en kulturell konstruktion) och ändå hjälpa dem ta ansvar för sina handlingar och ge dem en känsla av inflytande över sina liv.

Vadan detta? undrar det vetgirige och läser sedan den teoretiska utgångspunkten med brinnande entusiasm:

Michael White beskriver på ett enkelt, insiktsfullt och inspirerande sätt hur han arbetar med externalisering i terapi. Genom att lyfta ut problem ur människors kroppar, liv och relationer hjälper han dem att hitta nya beskrivningar av sig själva och hitta nya möjligheter att handla för att förändra sina liv. En poäng med metoden är att den lyfter skuld från människor samtidigt som den hjälper dem att ta ansvar för sin situation. Det sker genom att personer får hjälp att kartlägga dels problemets påverkan på sitt liv men också på vilket sätt personen själv bidrar till problemets existens och inflytande. Terapeuten hjälper sedan personen hitta tillfällen då problemet inte tillåtits styra och utgår ifrån dessa för att hitta nya vägar och nya insikter om egna resurser och positiva egenskaper. I nästa steg hittar personen också en publik för de nya ”berättelserna” som för ut förändringen ur terapirummet och de egna tankarna och gör dem konkreta och verkliga.