...stack T åt mig Om katter av Doris Lessing, därmed sommarens första bok. En kärleksfull tillägnelse huskattens högdragna stolthet och intrikata spel om människans gunst.

Vad är charm egentligen? Gratis utdelande av nåd, slösande med något som skänkts av naturen i dess roll som slösare. Men det finns något otillfredställande i detta, något som är svårt att finna sig i, någonting som inte stämmer; vi upplever en orättvisa. Bara för att vissa varelser fått så mycket mer än andra, måste de då ge tillbaka? Charm är någonting på köpet, överflödigt, onödigt, i grunden en extrakraft som slängs - skänks bort.

Vad blir nästa? Boktips, någon?

Där spatserade jag obrydd längs gatan i jakt på krukor till mina växande hibiskusskott som grannen skänkt mig. Plötsligt kom där över mig den brillianta idén att gå in i en parfymbutik och spraya på mig min fjärran från mig bortseglade älskares parfym.

Åh himmelriket på jorden!

Åh Österrike i mitt sköte!

(Ni vet vad som händer med en katt som doftar på kattmynta. Mer behöver jag väl inte säga.)

Andra skriver om oro, ilska och för dyra kebaber. Själv är jag inte speciellt orolig fastän det krånglar. Inte speciellt arg fastän saker och ting inte sköts som de ska. Inte speciellt snål fastän jag inte får jobba och pengarna sinar. Obrydd helt enkelt. Fortfarande blasé.

Det var ju inte så bra, sa någon.

Äh, säger jag.

Det verkar lite konstigt det där, sa någon.

Äh, säger jag.

Men.., säger någon.

Äh, säger jag. Jag bryr mig inte.

Ett ögonblick undrar jag om jag håller på att bli deprimerad. Kallas det inte för det, när man inte bryr sig om något? När man inte har lust med något? Men hallå liksom, jag köpte ju IKSU-kort. Så då kan det inte vara det. Det kanske är helt normalt. Och sunt till och med.

De som ihärdigt hävdar att vi inte har haft några terapigrupper på skolan under våren får väl tycka det men jag har absolut haft min terapi. Min egen KBT.

Jag har lärt mig att inte oroa mig och märkt att det funkar ändå.

Jag har hånglat när jag borde ha pluggat och fixat tentan ändå.

Jag har skrivit dikter när jag borde ha repeterat och spikat tentan ändå.

Jag har letat ackordutskrifter när jag borde ha letat stödlitteratur och klarat examinationen ändå.

Jag har sovit när jag borde förberett mig och grupparbetet har gått utmärkt ändå.

Jag har kastat sederligheten för vinden och.. ja, ni fattar grejen.

Ingenting är vad man tror och det blir vad man gör det till och fokuserar man på problemet så förstorar man det och ord är skapande och det ordnar sig. Känn lugnet. Jodå.

Men..

Äh!