Någonstans på vägen visste jag att vi redan valt olika stigar och att vi är på väg att tappa bort varandra. Din hand glider ur min, våt av oro, och jag kan se en kurva närma sig framför oss som för våra steg i olika riktningar. Jag kommer inte att följa dig på din väg eftersom den leder mig tillbaka till en plats där jag varit förut och inte vill återvända till. Jag vet att du inte kan följa mig på min. Så vad tar vi oss till då kurvan lägger sig vid våra fötter? Släpper vi varandra och går åter dit livet kallat oss att vandra innan vi möttes, var och en för sig, eller lämnar vi vår trygghet för att behålla det vi funnit då vi ett ögonblick klev snett? Är du beredd att vika undan från den kända stig där många redan vandrat? Vågar du trampa upp en helt ny på okända marker för att få gå där vid min sida? Jag kan lova dig, min hand är stark och mitt hjärta fyllt av mod. Gå med mig och jag ska tvinga våra tvivel undan med min tro.