psykologen

Alla inlägg den 1 juni 2009

Av Psykologen - 1 juni 2009 22:24


Jaha.. och nu då? Här trodde jag att tankarna skulle komma vällande över mig som ett försenat tidvatten som blivit distraherat av fullmånen. Det enda jag tänker på är dock: Godis. Jag som för länge sedan slutade med godis och inte känt något sådant sug sedan jag vet inte när. På senare tid har blodsockret ägnat sig åt bipolära svängningar Det är nästan så att jag undrat om jag introjicerat min älskares sockersjuka. Detta skulle inte förvåna mig alls. Jag tar åt mig himla lätt, liksom. Dessutom har jag börjat prata som min nya klasskamrat, Sensuella E, och säger därför liksom i tid och otid. Som att jag inte borde växt ifrån det språkbruket, liksom. A1 menade för en tid sedan att jag framstår som mer mogen än genomsnittet eftersom jag inte använder ord som liksom och typ i varannan mening. Jamen typ liksom, tänker jag om det. Jag strör snarare poetiska floskler och aforismer omkring där jag skrider fram utmed golvet och kysser främmande människors handflator med mina fingertoppar. Ja du ser.. Snart förvandlas jag likt Björn Ranelid till en levande Werthers Original; onaturligt brun, överraskande kladdig, i en pretentiös förpackning med alltför sött innehåll som snabbt blir tråkigt och mättat.                          Smaklöst eller bara äckligt? ^^


Av Psykologen - 1 juni 2009 19:02

I inledningsskedet av grupp-psykologin fick vi alla en möjlighet att presentera oss själva i färg och form, en joker som vår handledare drog fram ur fickan när vi minst anade det. På sista träffen fick vi så våra bilder åter och konstigt vore det väl om jag inte lade ut dem här.


Instruktionen löd först att välja våra två favoritfärger och måla vår favoritform samt namnge den. Vi hade 2 minuter på oss. Mitt bidrag blev således den första bilden nedan och jag kallade den "hjärtat". Jag förklarade det hela med att jag ser mig själv som varm, passionerad och intensiv men tänker mig att andra ser mig som relativt kylig, stel och blek. Därav den yttre ramen och den starka kontrasten mellan det av mig som syns och det som inte syns från utsidan.



Nästa instruktion löd att måla våra farhågor och förväntningar med kursen. Återigen hade vi 2 minuter på oss. Jag valde att behålla mina färger och min form och kallade mina bilder "instängd" och "öppen". Mina farhågor handlade om att den del av mig som redan var innesluten skulle tryckas samman och de delar av den jag delade med mig av skulle förnekas och falla till marken (likt blodstänk på bilden). Dramatiskt! Min förhoppning var att jag skulle nå ut till gruppen med det jag ville visa och att de därmed skulle få en bild av mig som låg närmare den inneslutna. Därmed skulle färgerna blandas och kontrasten blekna.


Ett starkt individperspektiv från mitt håll där från början. Det fanns de i gruppen som målade farhågor och förväntningar för gruppen som helhet (sammahållning vs slitning t ex). Det märktes också under processens gång då just dessa personer varit mer måna om hela gruppens väl än andra, skulle jag mena. Där finns ett exempel på inställning och förväntningar påverkar vilken roll olika personer tar i gruppen och hur de agerar.


I efterhand kan jag konstatera att min utveckling utan tvekan tagit flera kliv i den riktning jag hoppats på. Enligt gruppen har jag gett mycket av mig själv och enligt mig har gruppen bemött mig väldigt bra. Jag är mycket glad och nöjd över den termin som gått och jag har lärt mig massor som jag inte kommer att glömma.

Av Psykologen - 1 juni 2009 12:08

I ett land långt långt borta har prinsen blivit kung. Han lever gott i slottet och sover lugnt i kammaren med den drottning han har valt till sin i alla sina dagar. Men de nätter månen lyser störst och rundast väcks en längtan i hans bröst. Djupt i hjärtat bor en sorg som aldrig läker, djupt i mörkret bor en sång som ännu kallar på hans röst. En sång som leder honom ut i natten för att söka efter tröst.


I bortersta delen av slottsgården ligger det högsta tornet ännu i ruiner. Där växer rosor nu i stora fång som klättrar över högarna av sten. Ingen får röja dem och ingen får klippa ner vad som där vill leva. Dit vandrar kungen i månskenet de nätter då han inte kan få ro. Han stryker vemodigt buskens törnen med sin grova vuxna hand och minns den tunna hud som nästan rispats av andra taggar i ett annat nu. Sakta går han ner till buren han låtit ställa vid det fallna tornets bas och hämtar där en duva med en liten cylinder fäst omkring sin hals. Han släpper henne upp mot skyn i skydd av nattens mörker med stjärnorna att leda henne rätt. Han sänder henne ut med instruktioner att alltid flyga samma väg. Över ängarna och skogen, runt bergen och över havet till den snötäckta länderna i norr. Där sätter sig duvan på fönsterbläcket i en stuga invid sjön och pickar på rutan för att bli bjuden in. Vita, mjuka händer tackar duvan för dess gåva. Leende, tysta läppar kysser den åter mjukt farväl.


I gästrummet i det lilla huset bäddar den nordiska prinsessan med nya lakan varje gång duvan varit på besök. Hon bäddar med lakan vävda av genomskinlig tråd som hon tagit med sig från det osynliga rummet i prinsens högsta torn den dag hon gick därifrån. Hon tog dem för att vila tryggt på äng och mark på vägen hem. Hon tog dem för att bädda den säng som väntar prinsens återkomst. En hemlig önskan att få se hans ansikte igen, om endast för härbärge en natt.


Vid varje måne skickar kungen sin duva genom skogarna i landen mellan bergen med samma fråga och lika punktligt återvänder hon snart med samma svar.


Älskar du mig ännu?


Ja, min prins, jag älskar dig för evigt.

Av Psykologen - 1 juni 2009 00:01


En mycket trevlig helg är till ända. En helg där jag har kunnat välja att göra det jag har behövt göra. Förlorat mig i rus och lugnat mig i sus och ljus. Jag har mått oförskämt bra och uppträtt oväntat blasé. Det är som det är och det får väl gå som det går, tänker jag, vräker ut mig och tar för mig, väljer och vrakar, tackar ja och följer med, tackar nej och drar hem, om vartannat. Nu känner jag mig lite yr och lite vilse och någonstans hägrar kroppens frågor om förändringen. Jag vill inte svara. Jag vill inte förklara. Jag vill bara vara.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3 4 5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2009 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards