Alla inlägg under april 2009
Dagen Efter för Me en debriefing med I om vad som egentligen skedde under gårdagen. Vad sa jag, vad sa jag inte, vem sa jag det till, vad sa det om mig, vad sa andra om mig, vad sade det dig? Ett hysteriskt tjattrande (chattande?) mellan de två innan medvetandet tar ett djupt andetag och dyker på huvudet ner i gruppdynamikens fantastiska värld. Och jodå, läkar-Sofia, dynamik har man alltid även då det inte händer något men det är inte för inte som det kallas för ”den osynliga gruppen” och den fiktiva terapeuten Mads var tvungen att använda groupvision goggles då han smaskade i sig sina smörrebröd.
Hur gick det förresten med de lovsjungande hobbitarna som dundrade in med Frodo och Sam i spetsen och en öl i näven? Drogo de vidare mot Mordor i skydd av natten?
Jag fascineras av hur mina tankar infekterats av teorin så till den grad att jag inte kan tänka på någonting utan att göra kopplingar till olika förklaringsmodeller. Jag ser mig själv ta plats bredvid den moderliga kvinnogestalten, tabellen över Moxnes djuproller träder inför mitt inre synfält där jag passar in i dotter-rutan och jag upptäcker att jag ett par sekund funderar över huruvida jag någon gång under kvällen därmed framstod som ”en neslig hora”, ett citat som flyter runt i medvetandet med en fastklistrad parentes efter sig (Svedberg 2007).
Jösses amalia, det börjar bli dags för ännu en paus från studierna för att rensa huvudet med hjälp av stekfett i håret, blåsor på händerna, arbetskläder som klistrar sig fast på huden och ingenting annat i tankarna än automatiserade rörelsemönster hanterade av Cerebellum (Kolb & Whishaw 2006) och funderingar på vilken onödig bok jag ska läsa på uteplatsen i eftermiddagssolen medan grannen erbjuder mig ett glas rosévin med ett fruset hallon och ett par isbitar.
Inget vet jag, jag vet ingenting. Livet ger inga svar. Allt det ger är flera vägar till samma svar. Så hur kan någon någonsin välja?
Equifinality.
strange how this journey's hurting
in ways we accept as part of fate's decree
Inget vet jag, jag vet ingenting.
När karln är bortrest dansar Sofiorna på bordet, som man brukar säga.
Den som lever längre än 40 får se, som man därpå brukar tillägga.
Svedberg berättar om jag-svaghet och kallar de två jag-svaga typerna för massmänniska respektive individ. Jag-svaga har svårt dra gränser och att skilja på sina egna och andras tankar, de är antingen överdrivet anpassningsbenägna och vill vara alla till lags eller skenbart starka; överdrivet motberoende och ifrågasätter allt och alla. En jag-stark typ som känner sina styrkor och svagheter, har ett flexibelt sätt att vara och inte hotas av andras olikhet kallas för en person.
Idag har C fått lära sig en sång på skolan som jag härmed lanserar som kampsång för de jag-svaga:
Hej, jag heter ___ och jag är en person.
Hej, jag heter ___ och jag är en person.
Jag har egna tankar med skratt och gråt,
egen vilja och eget språk.
Hej, jag heter ___ och jag är en person.
Hej!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 |
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | |||
20 |
21 | 22 | 23 |
24 |
25 | 26 | |||
27 |
28 |
29 | 30 | ||||||
|