Från den 16 april 2005 - Det var en gång..

Det var en gång en flicka som vägrade tro att livet var svårt och att man måste följa vissa regler för att lyckas. När hon valde fel väg vände hon bara om och gick tillbaka för att prova på nytt. Trots att hon ständigt kom till samma plats verkade hon inte förstå att hon valde samma väg om och om igen. Så var det någon som sa att lycka inte är något som händer, det är något man väljer. Plötsligt stannade hon upp, såg sig omkring och tog ett steg åt höger där hon annars alltid tagit vänster. På den vägen var inget bekant och bakom varje hörn låg ovissheten. Det gick inte alltid att se marken framför fötterna och när hon ramlade och slog sig så grät hon. Men hon stannade inte mer för vad som än fanns där framme så skulle det vara annorlunda. Kanske, kanske skulle det vara bra.

Apropå den osynliga gruppen som gäckar alla och envar inför dagens seminarium:

It is by invisible hands that we are bent

 and tortured worst.

Björn Skifs - Håll mitt hjärta

Den här hade jag aldrig hört förr när den dök upp på radion häromdagen. Enkel och fin tycker jag.

Ja, för första gången satte någon tydligt ord på den egenskap som jag kämpar med lära mig tygla. Den vanligaste frågan som andra ställer då man presenterar sig som blivande psykolog har med den analytiska förmågan att göra. Människors rädsla för att ofrivilligt avslöja något om sig själva eller ännu värre(?) bli tillskrivna något de inte står för blir tydlig i mötet med någon de uppfattar inneha någon slags magisk röntgenblick som ska se igenom alla deras försvar.

Frågan är heller inte helt obefogad. Alla människor analyserar varandra för att alls kunna kommunicera och bete sig men psykologen gör det säkert (bättre?) mer. Alla som har en specialitet lägger märke till detaljer som andra inte ser. Ett murare reflekterar över fogarna i ditt badrum när han är på besök, en tandläkare ser saker när du ler som du inte själv lägger märke till i spegeln, en småbarnsförälder konstaterar hur du tillrättavisar dina barn i affären och ett Ceasar-fan hur du håller kopplet till din hund. Det är i sig ingenting konstigt med det.

Kanske är det psykologen sysslar med känsligare eftersom det liksom är.. hemligare? Nå... oavsett hur mycket teorier och kunskap personen ifråga sitter på så krävs det mängder med information för att dra slutsatser och den informationen hämtas inte med någon röntgenblick. Ärligt talat kan jag dessutom nästan lova att just du inte är så intressant att världens psykologkår dräglar vid dina fötter för att få läsa dig utan och innan när du hälsar på någon av dem. De har faktiskt annat att tänka på än dig.

Med det sagt är jag rätt stolt över min analytiska förmåga men kan inte hjälpa att fundera om jag överdriver mina spekulationer eller kanske uttrycker mig klumpigt då andra psykologstudenter utbrister att de plötsligt blir förvånade över Den Stora Analysmaskinen när jag lägger fram en fråga. En hologramversion av min vän Lars S hytter förebrående med fingret i mitt bakhuvud. Hur var det här med att definiera någon annans verklighet? Konflikt.. ångest.. Jaja, Lars, jag fattar grejen. Slå endast på strömbrytaren då så efterfrågas (eller håll dina tankar för dig själv).

HAHA!

Instruktionsfilmer finns som bekant i alla upptänkliga färger och former nu för tiden. I den här bjuds en mycket pedagogisk resa i det kreativa kyssandet inklusive tips för att undvika skador. Mitt favoritcitat: "You can also dominate your partner by paying attention to the areas behind the ear". Ta den ur sitt sammanhang du våghalsige. I andra avsnitt återfinnes svaret på de klurigaste funderationer. Allt du behöver veta för att klara dig på marknaden helt enkelt (Hur ska det nu gå för Vecko-Revyn?):

-How to avoid trapped arm while cuddling

-How to get naked together for the first time

-How to handle a good night kiss

-How to undress a woman with your teeth

I sanningen ska du vara fri, har en vis man sagt, men då jag frivilligt tagit av mig bekvämlighetens skylande plagg och låtit ärligheten ställa mig i ljuset kände jag hur en bit av min själ föll av mig med dem och jag grät. Jag grät av sorg över en självets illusion förlorad och av rädsla för hur verkligheten runt mig därmed skulle ändra skepnad.

En lång och plågsam stund förblev han tyst och jag undrade om jag begravt honom under vikten av mina ord. Tät har någon kallat min text. Kompakt som blöt snö är mitt språk och kanske är mina ord inte den sortens ord som virvlar undan då man ruskar sig. Kanske lägger de sig tungt och kvävande på den som lyssnar. Kanske uppmanar de till både mod och styrka för att besvaras.

När jag hävdar att jag söker någon som klarar av att bära mig utan att tappa mig eller få mig att känna klumpig för att jag är stor, kanske det är det här jag syftar på. Den som ser mina ord som vackra just för att de är stora, som inte utmanas av dem utan förundras över dem och som inte hämmas utan inspireras av dem. Precis som av min kusliga gestalt när den tornar upp sig över tröskeln.

Så är också han den som visat mig att det är möjligt och jag behövde inte vara rädd den här gången heller. Jag behöver inte längre fråga varför eller vad syftet skulle vara med det som hänt, jag har redan lärt mig så mycket som är viktigt. Jag hoppas få lära mig än mer innan det är över. Jag hoppas att den dagen det är över ännu dröjer.

Kvällar när jag inte kan sova brukar jag lyssna på Irländsk folkmusik. Eller folkmusik.. inte vet jag vad det kallas men jag har en skiva som heter the Celtic Circle som jag spelar på stereon bredvid sängen. Det här är en av mina favoriter från den skivan.

Nightwish - Sleeping Sun

The sun is sleeping quietly
Once upon a century
Wistful oceans calm and red
Ardent caresses laid to rest
For my dreams I hold my life
For wishes I behold my nights
The truth at the end of time
Losing faith makes a crime

I wish for this night time
to last for a life-time
The darkness around me
Shores of a solar sea
Oh how I wish to go down with the sun
Sleeping
Weeping
With you

Sorrow has a human heart
From my god it will depart
I'd sail before a thousand moons
Never finding where to go

Two hundred twenty-two days of light
Will be desired by a night
A moment for the poet's play
Until there's nothing left to say

När det bara inte går ihop.