Det är tenta på måndag så mördardrömmen har förstås hälsat på. Den här gången ett gäng ungdomar i en blå skåpbil med en vit k-pist. Jag ser dem skjuta någon i en Volvo och tappa sitt vapen på vägen. Jag får för mig att jag ska fota dem med mobilen. Sedan jagar de mig över vägar och fält. Telefonen fungerar inte, som vanligt. Jag försöker springa och gömma mig men de ser mig, som vanligt. Jag försöker ta mig in i ett tomt hus genom ett nätfönster på lagom höjd men blir hängande halvvägs. Min kropp vill inte lyda mig och jag tänker "jag orkar inte mer". De andra bryter sig in genom ytterdörren och jag kommer inte att kunna komma undan, som vanligt. För första gången är det en kvinna som håller i pistolen.

Jag minns inte senaste gången jag vaknade spontant kl 7.15 på en lördagsmorgon. "Vad skönt", tänkte jag, "att det är så tidigt" och sedan plågsamt medveten om tystnaden; "Kan en fysiker förklara hur tomhet kan var så tungt?"