psykologen

Alla inlägg under februari 2009

Av Psykologen - 16 februari 2009 21:20


Jag funderar gott och väl länge men kan bara spekulera. Så jag går till en läkare som inte hittar svaret trots utförlig symtombeskrivning och diverse undersökningar och blir hänvisad till specialist som skriver recept. Vad ska jag göra om det kommer tillbaka? frågar jag och specialisten agerar frågande. Inte heller har hon hört talas om det receptfria alternativet.


Runda två inträffar. Jag slår huvudsymptomet på google och har svaret inom fem minuter. Symptomen är exakt de jag beskrivit och undersökningen den som specialisten genomfört. Under rekommenderad behandling står "skriv alltid recept med flera uttag så att kvinnan kan egenbehandla sig vid eventuellt återfall".


Jag skriver ut sidan för att visa min läkare vid nästa besök.


Jag känner mig som en krånglande maskin som reparatören fixat utan förklaring. Ring vid behov. Alternativ: Det här är vad som hänt och så här kan du själv fixa det nästa gång. Ett sådant svar får man tvinga av servicefirman med pistolhot. Är det för mycket begärt att en läkare som knappt har tid att träffa en ändå ska bemöta en som en kompetent, tänkande individ? Det här är vad som hänt och så här kan du själv fixa det nästa gång.


Tydligen.


FASS.se - När din läkare behöver hjälp, eftersom du känner din kropp bäst själv.

Av Psykologen - 16 februari 2009 18:48


Jag trodde att jag visste vad en blogg är för något. En offentlig dagbok på Internet helt enkelt. Eller?


Nja.. det finns ju de privata bloggarna där en privatperson skriver om vad som helst och så finns det de kommersiella bloggarna där ett företag betalar någon för att skriva om något särskilt. Inte riktigt en blogg tycker jag, men..


När jag ser mig omkring på diverse föreningars hemsidor upptäcker jag att där finns en slags åsiktsforum som är ordnat efter skribent i stället för efter ämne. Dessa kallas också bloggar. "Läs min blogg" kan i det fallet betyda att man ska gå in på en förenings eller annat sällskaps hemsida och läsa ett inlägg av en speciell skribent som skriver i uppdrag av den sidan. Det är som en blandning av ett diskussionsforum och ett krypin för att använda Lunarstorm-termer.


Dessa sidor skiljer ibland på "externa" och "interna" bloggar och nu börjar det bli förvirrat på riktigt. Men vänta ett tag här.. Vad har egentligen hänt med språkets inneboende kreativitet? Är det helt omöjligt för alla skapare av dessa diverse funktioner att komma på egna ord för det de gör eller är det så att ordet "blogg" i sig har fått ett värde som måste utnyttjas för att fånga intresse? Går utvecklingen så snabbt att människor inte skulle kunna hänga med kognitivt om varje företeelse fick ett eget namn? Vi har inget schema för de nya orden så vi får lusa ner de gamla med förvirrande nya betydelser?


Blogg-begreppet tycks mig ha drabbats av en hysterisk inflation och används nu lite hur som helst. Dessutom har det totalt infekterat det offentliga informationsflödet och verkar snart vara lika vanligt som ordet "och". Jag märker hur jag börjar filtrera det när jag läser tidningar ungefär som jag filtrerar ord som "diet" eller "smink" eller "träningsmetod". Jag väntar på att världen ska drabbas av blogg-kollaps, blogg-bubblan ska spricka och bloggarna rasa. Nu ska jag blogga. Blogg natt.


Av Psykologen - 15 februari 2009 20:00


Mina vänner Berger och Luckmann, som på något obegripligt sätt klamrat sig fast i mitt minne trots allt motstånd jag utövade då jag pressade mig igenom deras snårskog till bok, föreslog att psykologens roll i samhället går ut på att vänligt men bestämt föra den irrande människan tillbaka i normalitetens fålla. Detta är en smått skrämmande och för den stolte psykologstudenten provocerande tanke som inte desto mindre klingar beklagligt full av sanning. Behovet att namnge det avvikande är påtagligt hos envar men i psykologens grepp förvandlas det till plötsligt ett verktyg med sprängande kraft.


Jag tyckte mig känna hur timmarna på psykologkonferensen andades en övervägande del psykopatologi trots att syftet var att bredda åhörarnas syn på yrkets rikedom och möjligheter. Ordet DIAGNOS hängde olyckbådande i luften och färgade av sig både här och var där det kanske inte egentligen hörde hemma. I min sömndruckna dagen-efter-bubbla lyssnade jag intresserat men något oroligt till diskussionerna kring filmvisningen och funderade över hur det jag just insupit som livets rikedom av andra spirande kollegor uppfattats som något vid sidan av den hyllade normaliteten och jag kände en djup tacksamhet för den gångna sociologiterminen och vad den gjort med min verklighetsuppfattning.


Är det då så konstigt att de som krönts av samhället till konformitetens väktare själva är så gruvligt rädda för att lämna den? Vi om några vet precis vad som händer med den som kliver snett. Vi är varse om avgrunder runt våra fötter där vår uppgift är att sträcka ner en hand mot dem som fallit. Vi är tränade att täcka över hålen. Men.. ekar det i mig. Men.. men.. Inte är det den rollen jag vill ha? Inte vill jag vara den som letar fel i det unika. Inte vill jag vara den som bleker livets färger till pasteller. Jag vill ju vara den som sätter en pensel i handen på den som flödar utav av färg och säger måla! Det är den som jag vill vara.


Det är vad jag har lärt mig den här helgen.



Till den som känner sig avog eller kluven över det jag sagt här vill jag gärna rekommendera en bok som heter Diagnosens makt av Gunilla Hallerstedt (red). En av de viktigaste böcker jag läste förra året.

Av Psykologen - 15 februari 2009 19:23


Kommentaren från Daniel-i-länk-listan påminde mig om att jag helt oansvarigt låtit världen gå miste om ett utlovat citat i torsdags. Nu när jag suttit på psykologkonferensen och tittat på Eternal sunshine of the spotless mind (vilken du borde skämmas om du inte sett)(och det står jag fast vid trots att den typen av uttalande riskerar att föda självförakt i läsarens självbild enligt SASB-modellen) ligger det nära till hands att dra ett citat kring glömska som nämndes i den filmen.. meeeeen eftersom jag inte riktigt begriper det citatet så jag väljer ett annat.


Jag väljer detta citat utifrån diskussionerna kring gällande normsystem som frodas i vår klass och som absolut kan anas ligga och lura bland våra systrar och bröder runt om i Sverige. Den påtagliga rädslan för arrogans slog mig redan då psykologstudent09 inleddes med ett försök från arrangören att fiska i de olika lärosätenas vi-känsla utan framgång i en enkel deltagarinventering som i ett företagsklimat hade skapat jubel bland publiken men i detta sällskap endast möttes med pliktskyldig och pinsamt blygsam handuppräckning.


_______________________________



Arrogance on the part of the

 meritorious is even more offensive to us

 than the arrogance of those without

 merit: for merit itself is offensive.





Av Psykologen - 13 februari 2009 17:12

 

Varför? har han frågat och Varför? har jag frågat själv. Vet du vad du gör? har någon annan frågat.


Jag tänker mig att människor möts för att de behöver mötas. De saknar något som den andre har att ge just då i det ögonblick de möts. Detta något behöver inte alltid vara Kärlek eller så är det alltid Kärlek, vad vet jag. Kärleken är ett stort vidunder för mig, precis som Lyckan eller Döden. Jag hör talas om den, anar den och ser den men jag vet fortfarande inte om den finns. För stor för att förstå och för stor att ta i min mun och min respekt inför den kräver därmed tystnad. Jag föreställer mig hur den ska lösas upp i samma ögonblick den uttalas, som en skugga bleknar under ljuset.


Inte heller söker jag ringa in och namnge Kärleken, precis som jag inte söker kontrollera Lyckan eller Döden. Det sker det som sker och det får vara det som är, tänker jag och värjer mig mot omvärldens behov av Rätt och Fel, av Ont och Gott.


Jag tänker mig hur dessa tre; Kärleken, Lyckan och Döden är livets nornor under Yggdrasil. Jag ser dem väva våra ödestrådar i spänd förväntan på vår reaktion, vårt val att ta emot dem eller rädas dem, men oundvikligen och alltid en del av våra liv.


Av Psykologen - 13 februari 2009 09:04


Det är inte varje morgon man staplar ut ur sovrummet likt en bakfull tonåring som snedtänt på överdoser av oxytocin med håret på ända och grumlig blick och finner en komplett kontinental frukost uppdukad på köksbordet tillsammans med en liten blomma och ett meddelande. Nej det är inte varje dag sådant sker, men idag var en sådan dag. Där vid mitt bord satt jag ensam men ändå inte och log fånigt medan jag omsorgsfullt valde bland bröd, skinka, ost, mjukost, tomater, sockerärtor(!), bananjuice, kamomill-té, kex, frukt och en slags kaka med nötkräm (kanelbulle + rulltårta = Strudel). Tänk ändå så det kan gå..


Ikväll far (jo) jag till Uppsala på psykologkonferensen. Trevlig helg alles och envar!

Av Psykologen - 12 februari 2009 17:05


Idag hände något märkligt fantastiskt med vädret. Det var dimma i morse samtidigt som det var -15 grader. Resultat blev att alla stillastående föremål täckts av ett halvcentimeter tjockt lager av iskristaller. Jag tror aldrig jag sett så vackra vinterträd i mitt liv.




Av Psykologen - 11 februari 2009 20:43


Nej då flickor och pojkar och others, jag har inte ett uns till skrividé så det är inte lönt. Jag är brain-drained av min grupp. All kreativitet han smusslats iväg till avsnitt 4 i vår dokusåpa. Smygreserven av kreativiteten har smusslats i väg till sexuella anspelningar. I gruppen? Parbildning? Höhö. Nej jag nekar å det bestämdaste. A and his bitches, som jag inofficiellt döpt vår grupp till, har inget med detta att göra.

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9
10
11 12 13
14
15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2009 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards