Apropå genier.. Hon förblir den bästa låtskrivaren jag känner till.

 Snott från HG Storms blogg:

Att tycka om en författare och sen träffa honom kan vara som att tycka om gåslever och sen träffa gåsen, sa Arthur Koestler.

Berätta för mig om en konstnär som är intressantare än sina verk. Berätta för mig om en konstnär som inte är intressantare än sina verk. Men metaforen fungerar väl inte, för gåsen måste ju vara död för att bjuda på sin lever och det vore ju märkligt att läsa en författare för att sedan träffa en annan författare och bli besviken. Eller menar Arthur att alla författare är likadana? Men vilken slags naiv människa förväntar sig att kunna träffa ett geni och sonika kunna beskåda genialiteten?

Ok ok, tvångsmässig överanalys.

En vän påpekar att "ett undantagstillstånd förklaras av regeringen och oftast till följd av naturkatastrofer, civila oroligheter, krig eller liknande omständigheter som hotar samhällets struktur eller existens" och ber mig att förklara.

Den meningen föklarar också någonting för mig. En civil orolighet som hotar mitt inres struktur och existens. Visst är det så. Jag kan praktiskt taget KÄNNA hur delar inuti mig bryter samman, byter plats och byggs om på nya sätt. Det behöver inte vara något dåligt. Ibland krävs en revolution för att kasta omkull ett destruktivt system. Samtidigt finns i metaforen ett villkor jag snuddat vid i tanken men vägrat iaktta. Maktaspekten. Om jag tillämpar civil olydnad, vems regler riktar den sig mot? Och om jag beslutar att följa dem eller ett alternativt regelsystem, vem lyder jag?

__________________________

Varje gång jag påminns fylls jag av en känsla av självbedrägeri. Väggarna till den stolthet jag byggt upp knakar hotfullt runt omkring mig. De bärs upp av de löften jag gett mig själv. Viktiga löften som inte får brytas. För ett av dem är det redan för sent, den regeln är knäckt och jag vill inte ta i den med risk att få stickor i fingrarna. Vem jag är och vem jag vill vara, viskar den fortfarande till mig. Svaren finns i varje bjälklag. Jag står med en slägga i mina händer som jag själv plockat upp men jag vet inte hur ska jag använda den.

RÄTT. Ett sådant omöjligt ord. En avkomma från en värld i svart och vitt. Ett ord utan nyanser som hör hemma i vansinnets gränsland.