Idleness is the parent of psychology.

Vi möttes i mörker, bakom slutna ögon där känslan sjunker in i kroppens allra djupaste rum. Vi möttes i natten där gränser suddas ut och hemligheter inte syns, där vad som uttrycks inte kräver skärpa. Vi möttes i ett ögonblick av makalös slump, utan förväntan, överraskade av att den andre plötsligt fanns där det borde varit tomt.

Jag återfinner mig undrande i ljuset, där inga minnen finns, och vill skjuta det ifrån mig i förnekande. Vad händer när kontrasterna får skuggor och det mjuka får kanter och form? Vad blir vi när dagen lämnar oss avklädda och inga drömska slöjor längre smeker våra drag? Tänk om vi inte känner igen varandra.

Tidigare har jag ängslats inför mörkret.

Nu är det ljuset som jag räds.

Jag vill ta solen i min hand och gömma den tills Du håller mig stadigt i den andra så att jag vet att du inte försvinner när jag låter den gå upp.

Morgonradio i bilen:

-Så du skulle vilja ha en värld utan klockor och tid där man bara vaknar och kliver upp när kroppen vill det?

-Ja, tänk vad skönt det skulle vara.

C: Men.. mamma..

S: Ja?

C: Om han tog bort tiden då skulle han ju inte kunna röra sig..

S: Ja du, det har du rätt i. Det har han nog inte tänkt på.

Barn är alltså de som skulle ha svårt att förstå abstrakta begrepp?