Alla inlägg den 2 februari 2009
Det är upplyftande och befriande att höra någon dryfta sin beundran och kärlek för någon annan. Det är glädjens ringar på vattnet som berättar om det som rört vid ytan. Det är en lättnadens suck i en tid av tvivel. Det är hopp som växer ur fuktig jord.
Lika djupt smärtsamt är det att höra någon tala illa om någon annan. Det svider av sorg för den som talar och den bitterhet den måste bära som ett ok i sitt liv, sorg för den omtalade som hamnat vilse och sorg för det som skett dem emellan.
Komplimanger riktade mot mig själv har jag alltid haft svårt att ta emot. Jag vet inte om jag kan säga varför. Nietzsche hade som bekant en tanke om det, se januari. Kanske är det alltid svårt att ta emot ett uttalande som inte kommer ur den andras erfarenhet utan från ett försök att tilltala en verklighet som aldrig kan vara helt kongruent med någon annans. Som jag varit inne på tidigare så är det alltid vanskligt att tala om för någon annan hur de är, oavsett om det är bra eller dåligt. Jag förstår mer och mer att det inte heller räcker med att tala om beteende istället för personlighet, det blir så mycket lättare att greppa och acceptera då det dessutom kopplas till en upplevelse eller konsekvens och lättast då till en personlig sådan.
En av de finaste komplimanger jag fått är den här, uttryckt nyligen, som lade ett leende på mina läppar en lång stund efteråt:
Missförstå inte det här, men om jag träffade en partner så skulle jag vilja att den personen var mer som du. Du kan möta min oro och hjälpa mig ta ner den.
Nej då, jag missförstår inte kära, men jag blev underbart glad. Tack oändligt.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 |
10 |
11 | 12 | 13 | 14 |
15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | ||||
|