T säger:

-Det låter som att han kan prata med dig med de där orden som du använder när du är sådär inne i någonting.

Visst har T rätt och i samma ögonblick har han berättat för mig att han känner mig nu. På riktigt. Den som inte hört mig prata när jag är sådär inne i någonting, har egentligen aldrig träffat mig. Inte MIG.

Det påminner mig om natten när jag satt och pratade med någon annan. En fellow psykologstudent som jag nyss träffat. Det var mest han som pratade och jag som lyssnade, men så ställde han en fråga och jag trampade ner mig i svaret. Det var då han stannade upp och sa: Jag ser dig nu. Jag rös när jag tänkte på det efteråt. Och jag tänkte att han valt rätt jobb.

Idag hade vi bildterapi i gruppen. Vi fick välja våra två favoritfärger och måla vår favoritform och namnge den. Sedan fick vi måla våra förhoppningar och våra farhågor inför grupp-processen. Mina val var oväntade för mig och ändå helt självklara, det var otroligt enkelt och det gjorde mig lycklig.