Där höll jag allt på att glömma bort veckans Nietzsche mitt i alltihopa. Illa. (Visste du förresten att Rainer Maria Rilke hade ett förhållande med Lou Andreas-Salomé, den kvinna som Friedrich Nietzsche friade till men fick avslag från? Nej men det visste jag, för jag bryr mig om att lägga de riktigt viktiga detaljerna på minnet.)

It is my ambition to say in ten sentences

what others say in a whole book.

Det är vansinnigt. Som att stå i åskregnet naken utan stövlar en kvävande het dag.

Det är overkligt. Som att leva i en dröm i ständig oro att vakna upp till sanningen.

Det är psykosomatiskt. Som att arbeta på gränsen till utbrändhet och dagligen drabbas av akut stress.

Det är tvångsmässigt. Som att fastna i ett bisarrt beteende och ständigt upprepa samma tanke.

Det är magiskt. Som att få sin önskan uppfylld om och om igen.

Det är fantastiskt. Det är oändligt mycket mer.

(Rilkes ord ekar i mitt huvud. De har de gjort sen jag fann honom och återkommer i perioder. Han skriver till Franz Kappus: "And for the rest, let life happen to you. Believe me: life is right, at all events. And about feelings: all feelings are pure which gather you and lift you up; a feeling is inpure which takes hold of only one side of your being end distorts you.")