-Inte trodde jag att vi skulle sitta här med er idag och föra en djup diskussion om livet. Ni plockade upp oss - väggblommorna.  

Väggblommorna, sa han. Ja han pratade inte svenska; the wallflowers, sa han. Och ja, de är väl de bästa, sa jag. Varför, undrade han. Jag kunde inte svara. Det är bara en känsla jag har, sa jag.

Väggblommorna, de där som växer i värmen där det är tryggt och inte vågar sig ut på stora ytor där det blåser och trampas och allt. De där som inte gör något väsen av sig. De där som inte får höra hur vackra de är eftersom de inte riktigt syns.

Jag fick den mysigaste sista dansen jag kan komma ihåg. Ibland när man får en kram så är det som att den bara passar. Det är rätt storlek, rätt form och man vill inte släppa taget. Men man måste..

..och väggblommorna, de växer inte bara vid den väggen.