Alla inlägg den 4 januari 2009
Först våndades jag i trehundra år och rev mitt hår. Sedan formulerade jag ett eget syfte så vackert att det sved i ögonen. En liten stund senare höll jag på att drunkna i det nya syftet. Likt en katt som någon slängt över bord kravlade jag mig med stor möda och skräck i blick upp på en kobbe där jag med mina sista krafter skrapade ihop ett magert men mer realistiskt syfte. Detta syfte släpar jag nu runt. Det hänger likt ett tilltufsat fågelkadaver i min mungipa.
Jag behöver en paus.
Hur ska detta gå.. giv mig styrka, uppmuntra mig, någon, VEM SOM HELST!
Gaaah! Paniiiik! Jag ser inga mönster, inga mönster, inga mönster! Vad är den meningsbärande enheten? Det är den hysteriska jakten efter det försvunna syftet och var är mina teman?!
*hyperventilera*
Det enda jag kan tänka på är intervjun med Privilegierade Peter som kastar spä över de lata industriarbetarna som inte har vett att skaffa sig en riktig utbildning.
Distansera dig kvinna!
Ja nu behöver vi inte använda alla fem intervjuer i analysen och då tänker jag att jag kanske inte ska ta med Privilegierade Peter eftersom han resonerar så annorlunda jämfört med de andra. Å andra sidan var det ju det där med att man ska söka avvikelser och då tänker jag att jag kanske ska ta med Privilegierade Peter eftersom undantaget som bekräftar regeln (om jag hittar någon). Sedan surar jag åter ihop över Privilegierade Peters attityd och funderar på att döpa om honom till Kato i min rapport.
Jag känner mig..
alienerad.
Dessutom känner jag mig nödgad att erkänna seger åt mina ärkefiender under den gångna terminen, nämligen Berger och Luckmann. De framkallar lustfyllda äckelrysningar i själen då de toppar ligan för tillämpade nördiga referenser ur Psykologens mun (där hon bl a stundtals tappar kontrollen och kör upp sitt krokiga pekfinger i någons synfält och kraxar legitimering!). Dessutom verkar de obönhörligen utgöra en del av det teoretiska ramverket för den kommande analysen i intervjuarbetet. Hur jag än spjärnar emot, står de pall med sin förbenade kunskapskonstruktionsteori.
Nå: En ljuspunkt i tillvaron är det faktum att jag med hjälp av lidelsefull inlevelse och dramatisk intonation fått min son att äntligen inta ett uppslukat förhållningssätt till kapitelböcker. Nu smyger han själv omkring och gör sitt bästa för att skrämma grannpojken genom att plötsligt inta en hopkrupen ställning och viska sådant som döööda skooogen! eller en klooo av jäääärn!
Den fyraårige grannpojken som för övrigt fick mig att tappa hakan då han vid lunchtid i förbigående frågade mig Vad vet du om Dylan? På vippen att replikera att jag sett I'm not there men inte är något fan av musiken hejdade jag mig och svarade sonika Hur så?
Det visade sig att Dylan är en hund på stallet.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | ||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 | 20 | 21 |
22 | 23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 | 29 |
30 | 31 | ||||
|