psykologen

Alla inlägg under december 2008

Av Psykologen - 20 december 2008 23:49


Jag är så trött på dessa tvivel. Jag är så trött på alla frågor. Jag är så trött på undran och väntan och hopp. Jag är trött på att avvakta och se. Jag är trött på att söka efter tecken. Jag är trött på att ligga lågt. Jag är trött på att vara försiktig. Jag är trött på den duktiga, fina flickan. Jag är trött på förväntan om handling som kommer med den starka fasaden. Jag trött på allt tjafs om det första steget. Jag är trött på att ta det och trött på att låta bli. Jag är trött på att vara så förbannat feg.

Jag vill skrika: Jag är här, ge mig en chans FÖR HELVETE! Jag vill erkänna: Jag har ingen JÄVLA HANDLINGSKRAFT! Jag behöver din HJÄLP! Jag vill bli avslöjad som en bluff. Jag vill blir ruskad och knuffad och skrämd. Jag vill ha sanningen uppkörd i ansiktet så att jag inte kan missförstå. Jag vill ha stora skyltar i pannan där det står JA eller NEJ. Jag vill ha allt jag inte kan få. Jag vill ha en jävla CHEESE HELMET i julklapp.

Suck
Arg
Less
Som vanligt
I morgon
God natt


 Stephen King som hunk på omslaget till sin huvudkaraktärs storsäljare i Lida

Hie hie

Ett rått skratt förkortar livet, eller hur är det man säger.


Av Psykologen - 19 december 2008 00:48

 

Jag ville vi kunde mötas, du och jag,
i glans av solsken och röda rosor en sommardag!
Till jordens ära skulle vi sjunga en hög sång
om allt som i varandet växer och sist dör en gång.


Den sången skulle vi lära, du och jag,
av livet, när självt det sig formar med kraft, med lag,
och kallar allt format till hård, sträv strid,
och till lön för stridandet bjuder bortdöendets frid.


All marken som rör sig och myllrar av livslångt kiv,
och bin som surra och blad som svälla av liv, av liv,
de skola sjunga i takt med oss och sjunga som vi,
och sjunga med oss det levandes visa, hög, fri.


I sången skulle vi leva stort, glatt,
förutan hopp och förutan fruktan för död och natt,
med fröjd skulle vi tråda en lätt dans
vid spel av himmelens vindar i röd aftonglans.


Och sedan, sedan falla vi tätt till jorden ned,
som gräs när höstens frost går härjande vred,
och över oss skulle livet sjunga en hög sång,
men vi skulle evigt glömma att vi levt en gång.


- Dan Andersson



Chagall - Amoureux de Vence

Av Psykologen - 16 december 2008 21:38


När jag var yngre fick jag för mig att jag skulle göra en kollage-bok för att ge mig själv någon slags hobby. Jag började klistra in bilder och ord från utlandsresor jag gjort och pojkar jag varit kär i eller haft ihop det med eller som bara spelat en viktig roll i mitt liv. En märklig blandning kan tyckas men eftersom jag träffade mitt livs första stora kärlek pga av en utlandsresa så hörde resorna liksom ihop med temat. När jag tittar i den där boken känns det så där lagom barnsligt genant.


Idag när allvaret i någon annans situation åter drabbat mig med sin fruktansvärda, skrämmande verklighet så kände jag att den där barnsliga genanta känslan var precis vad jag behövde ägna mig åt. Jag gör en sida av ännu en charterresa med en tjejkompis och en sida av en kärlekspojke med en hundvalp och ett fång röda rosor på födelsedagen, ritar några hjärtan med rosa glitterpenna och klistrar fast några guldstjärnor. Den verkligheten finns den också. Eller gör den det? Sådana här dagar tvekar jag. Innehåller vuxenkärleken några rosa glitterhjärtan, två liter smågodis i sängen och en nalle på alla hjärtans dag?



Av Psykologen - 15 december 2008 19:37


Nej men! Det ser preciiiiis ut som din syster på TV! vrålar Moder Svea i extas från vardagsrummet.


Vem var på TV?


Kitty Jutbring. Jovars.. nog såg min syster ut sådär alltid. För 20 år sedan. Numera färgar hon håret brunt, jobbar extra som personlig tränare på SATS, hanterar sin syster som en liten vante och delar ut en verbal käftsmäll till den som opponerar sig. Ok.. det gjorde hon för 20 år sedan också. Vissa saker förändras ej.


Av Psykologen - 15 december 2008 19:04

På dejtingsatjen Parship  döljer man bilder i ett försök att lura av användaren sin ytlighet. Ha! Den gubben går inte! Det lägger bara om fokus till nästa statussymbol på listan, vilket förstås blir yrke. En lustig funktion på sidan är att man också döljer användarnamn och själv får namnge den man är intresserad av. Why? Ingen som vet. Eftersom informationen om medlemmarna är ytterst begränsad blir det sällan roligare än "killen med håret" eller "läkarstudenten" eller "långskånken" om det inte är så att man faktiskt känner igen medlemmen vilket inte är helt otänkbart då man varit med förr. Frågan är vad som är värre att tänka på; att de finns överallt eller att jag finns överallt. Äh! Vem bryr sig! I'm out and proud! Kom ut ur datarummet!


Hur som helst, yrkestitel är självvalt vilket betyder att det går att hitta en och annan spännande befattning i djungeln av industriarbetare, postanställda och ingejörer. Vad sägs om dessa: 


Bilförädlingstekniker (pimp my ride?)

Mätare (vilket larv höhö)

Bygger oljeplattformar (oooo respekt.. eller.. lego?)

Sopgubbe (hygientekniker?)

Byggsmed (stalledräng?)

Aktiverare (onoff?)

Mullvad (kan inte prata om det?)

Samhällshjälpare (Batman?)

Rådgivare (aha! pseudopsykolog!)


Av Psykologen - 14 december 2008 20:58


Alla känner till zapp-fenomenet som inträder då tv-tablån inte erbjuder något av intresse men det ändå tycks omöjligt att slita sig från soffan.


Samma fenomen har förstås krupit över till Internet som allting annat. Då det som klasskamrat M2 kallar för "det dagliga svepet" är utfört händer det att man kommer på sig själv med att upprepa svepet på ett helt meningslöst sätt varv efter varv i något slags transliknande tillstånd som jag härmed döpt till Internetlooping. En livsfarlig fälla då man egentligen borde ägna sig åt något vettigt.

Av Psykologen - 14 december 2008 20:13


Det är inte så lätt att lära sig sånger när man inte kan förhålla sig till de föråldrade orden i texten. Vad är t ex en stalledräng för något? Vet man inte det så får man ta något som ligger nära till hands.


-Staffan var en skallegren..


(för alla vet ju i alla fall att han inte kunde varit en tallegren)

Av Psykologen - 13 december 2008 18:03


I november skrev Incognita om att kontakta gamla bekanta utan anledning. Precis som hon har jag också funderat på de hemliga regler som verkar gälla kring bekantskapens göra och icke göra. Precis som hon kan jag komma och tänka på någon jag inte hört något från eller om på flera år och plötsligt få för mig att hälsa till dem, via mail eller sms oftast. Jag har fortfarande kvar nummer i min telefonbok som jag registrerade på min allra första mobiltelefon (som jag köpte begagnad av en rumskamrat 2001). Precis som hon tänker jag att man borde bli glad att bli ihågkommen men känner mig samtidigt som att jag gör något som inte är helt ok när jag skickar min hälsning. Som att jag passerar någon slags privat gräns som blir hårdare ju öppnare kommunikatonssamhället blir.


Känns det inte så? Som att ju lättare det blir att kontakta någon desto mer tvekar vi inför att göra det. Överraskande visiter, förekommer det ens längre? Oväntade telefonsamtal, ett brev på posten eller ett sms helt plötsligt. Rädd för att störa.. rädd för att ta någons tid.. orolig för att tränga sig på.. rädd för att det ska övertolkas eftersom det är så ovanligt..


Själv blir jag jätteglad de få gånger det händer. Oerhört få gånger. Har man inte hört av sig på ett visst tag är det bäst att inte höra av sig alls, tänker vissa. Jag röstar på bättre sent än aldrig. Tid är inte så viktigt för mig i det fallet. Verklig omtanke och vänskap styrs inte av tid. En vän är alltid välkommen tillbaka. Är det inte så? Ikväll fick jag ett sånt där sms. Helt utan vidare, av killen med pusslet. Tänk så trevligt. Tack snälla.


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9
10
11 12 13 14
15 16
17
18
19 20 21
22 23
24
25 26 27 28
29 30 31
<<< December 2008 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards