Incognita

25 november 2008 01:45

Jag har börjat omvärdera. Eller snarare, jag har börjat omformulera mig. Jag känner mer och mer viljan att "hitta hem" och jag tror att vi är många som har det som högsta önskan. Kanske är det en sådan period i livet? Omformuleringen kommer sig av att jag tror att det beror på vilken situation man befinner sig i. Att komma bort handlar just att avlägsna sig från någonting där man inte passar eller trivs. När jag nu har "kommit bort" (vilsen?) handlade det visst inte om geografi; det var snarare en flykt till en dagdröm. Man har många hem, på många plan. Önskan är att vara det på alla.

Grannen

25 november 2008 07:01

Vilket bra citat. Men tror ändå alla mer eller mindre känner sådär. Man speglar vissa delar av sin personlighet mot andra beroende på vilken yta dom har.

Psykologen

25 november 2008 09:49

Hm.. ja visst, båda två, men det var inte vad jag försökte skriva om. Min poäng verkar ha gått om intet. Antingen misslyckades jag helt med att förmedla den eller så gick den förlorad i det sista stycket.

Grannen

25 november 2008 17:42

Antar det.. för jag tänkte mig att du skriver om främligskap och om att hitta en plats där du känner dig hemma. Men var det något annat du menade får du nog förklara mera.

Ralf

25 november 2008 19:02

en "universaldel" som passar olika modeller o märket är alltid bra att ha. men att den aldrig kan vara en vital och viktig del i maskineriet måste vara svårt för den. tyvär blir det mer o mer vanligt med sådana delar.

Psykologen

25 november 2008 21:08

Jag önskar inte att vara hemma på alla plan. Eller det vore väl nice men jag tror inte det är möjligt. Jag önskar däremot att jag var helt hemma på ett enda plan.

Jag syftar inte på den dagliga interaktionen med andra människor eller någon slags önskan att ha allt gemensamt med någon. Det tror jag inte heller är möjligt (eller önskvärt).

Det jag försöker beskriva är rotlöshet i betydelsen avsaknaden av ett ursprung. Jag är inte riktigt någonting men lite grann av flera saker, men för lite för att det ska räknas i just den kretsen. Det är förstås kontextbundet, det är ju ingen tvekan om att jag är svensk och ljushyad t ex men det är inte relevant för det sammanhang jag befinner mig i. Det innebär hur som helst att jag aldrig är riktigt "äkta", precis som Ralf har uppfattat det. Jag är generisk. Jag är reservdelen som inte riktigt vet var den är gjord.

Jag pratar inte heller om upplevelsen av att känna sig splittrad mer eller mindre då och då vilket jag också tror att alla gör utan att jag faktiskt inte har någon situation som har varit stabil någonstans, med någon, någonsin. Jag har bytt adress och bostadsort, familjemedlemmar, vänner, skolor, skol och samhällsklasser, arbetsplatser så många gånger så tätt emellan att jag inte kan säga vilket som är mest represetativt för vad jag identifierar mig med. Eller så diskvalificeras dess giltighet, som i fallet med mitt jobb.

Jag håller med dig Ralf om att det i vårt allt mer rörliga och splittrade samhälle absolut blir allt vanligare och jag tror inte jag är unik på det sättet alls.

Men att normalisera ett fenomen genom att mena att "så känner väl alla" kan också vara att ta ifrån individen sin upplevelse och handlingskraft och därför bör man kanske vara försiktig med det. Jag har själv aldrig tänkt på det förut, det har jag lärt mig nu.

Ralf

25 november 2008 21:43

när slutar sökandet efter sin kartong då? finns det en kartong? eller är det när man funnit lugnet och helt accepterat att man inte har en kartong som väntar, som resten av bitarna kommer fram o bygger sig runt en o en bild växer fram? är det då man förstår att bilden fanns där men man såg bara en ensam pusselbit?

Psykologen

25 november 2008 22:06

Men herre gud Ralf, måste du knuffa mig ända in i medelålderskrisen? Vänta tills jag är 40 och inte kan föda barn mer åtminstone. ;)

Incognita

25 november 2008 23:12

:o du kan föda barn efter fyrtio, det finns bara lite fler risker som associeras med det. Skjut medelålderskrisen lite längre fram :)

Ralf

26 november 2008 07:39

ha ha, du får nog ingen medelålderskris, möjligen att du skaffar dig en 25 årig karl som du styr o ställer över;)