(Ur Intimitetens omvandling av A Giddens. Avsnittet handlar främst om känslomässigt och/eller sexuellt beroende, inte substansmissbruk, men mönstret är detsamma.)

Medberoende är den som bryr sig om, som har behov av att ge näring åt, andra men som på en delvis eller nästan helt och hållet omedveten nivå förväntar sig att deras hängivenhet ska avvisas. Den medberoende kvinnan blir med stor sannolikhet förälskad i någon typ av missbrukare exempelvis en ”kvinnokarl”. Hon är beredd, och kanske t o m angelägen om, att ”rädda” honom; han behöver detta slags hänsyn eftersom andra kvinnor skulle ta avstånd från honom om han inte skulle lyckas med sitt dubbelspel och förmå hålla sin verkliga inställning fullständigt dold.

Andra människors liv är avhängiga missbrukarens beroende och den medberoende individen möjliggör och uppmuntrar missbruket medvetet eller omedvetet. Ofta är medberoendet knutet till en viss personlighetstyp. En medberoende person är någon som behöver en annan individ, eller flera, för att upprätta hålla en känsla av ontologisk trygghet. Hon/han kan inte känna sig säker på sig själv utan att vara upptagen av andras behov. En medboeroende relation är en relation i vilken en individ är psykologiskt bunden till en annan person vars handlingar styrs av någon form av tvångsmässighet. Även relationen i sig kan vara föremål för missbruk, här behöver individen själva relationen för att uppleva en trygghetskänsla som inte annars skulle infinna sig, sk fixerad relation.

Beroendebindningar

• Ger inte utrymme för den lyhördhet inför jaget och den andra som är av vital betydelse för den rena relationen.

• Dränker självidentiteten antingen i den andra personen eller i fixerade rutiner.

• Förhindrar ett öppnande av sig själv gentemot den andra som är en förutsättning för intimitet.

• Har en tendens att konservera ojämlikhet mellan parterna.

Tvångsmässiga relationer förhindrar det reflexiva utforskandet av jagidentiteten. En medberoende individ är ”någon vars kärnidentitet är outvecklad eller okänd, och som upprätthåller en falsk identitet uppbyggd på grundval av beroendepräglade bindningar till externa källor”.

I alla missbruksrelationer har jaget en tendens att smälta ihop med den andra parten. Ett av de mål som föreslås vid terapi är att ”släppa taget”, dvs upphöra med att försöka kontrollera andra, vilket är typiskt för medberoende, dvs att frigöra sig från sitt outtalade kontrakt att får ordning på sin partner. Processen är oerhört svår, ett tecken på att den är igång är att individens samtal inte ständigt rör sig kring vad ”den andre” gör och säger.

Förlag på nya vanor som kan ersätta de tvångsmässiga:

-Du kan lyssna till en väns problem, bara lyssna, utan att försöka undsätta honom/henne.

-I stället för att var inriktad på en enda person, intresserar du dig för många.

-Istället för att återvända till ”brottsplatsen” (de ställen som förenar er), finner du mer intressanta ställen att besöka.

-Om du åtrår någon som inte är tillgänglig för dig, njuter du av någon som är det.

-I stället för att stå ut med att bli utnyttjad säger du nej till relationen.

-Om du precis gjort slut med någon som kontaktade dig vid en viss tid, så gör du något annat du tycker om vid just den tiden.

Att definiera personliga gränser är grundläggande för en icke-beroende relation. Gränserna avgör vad som i psykologisk mening tillhör vem och motverkar därigenom följderna av projektiv identifikation (att föra över/skapa sitt beteende på/hos den andre för att slippa se det hos sig själv). Klara gränser är förutsättning för intimitet, som inte innebär att absorberas av den andre utan att känna till dennes egenskaper och drag samt göra sina egna åtkomliga. Gränserna krävs eftersom intimitet är ett kommunikativt fenomen som också kräver sensitivitet och taktkänsla. Det handlar inte om att känna till allt om varandra.

Här är en schematisk uppställning över karakteristiska drag hos den beroende/destruktiva relationen respektive den intima/konstruktiva relationen:

Beroende relation

1.Tvångsmässigt sökande efter ”någon att älska”.

2.Behovet att omedelbar behovstillfredställelse.

3.Påtryckning mot partnern för sex eller engagemang.

4.Maktobalans

5.Maktspel för att få kontrollen.

6.Tigande är regel, särskilt då saker och ting inte fungerar.

7.Manipulation

8.Brist på förtroende.

9.Försöka att ändra partnern så att han/hon bättre uppfyller de egna behoven.

10.Relationen baseras på lögner och undvikande av obehagligheter ( t ex genom att undanhålla information).

11.Relationen är hela tiden likadan.

12.Förväntan att en av parterna ska rädda den andra.

13.Sammansmältning (besatthet av varandras problem och känslor).

14.Sammanblandning av passion och rädsla.

15.Att ge sig själv eller partnern skulden för problem.

16.En ond cirkel av lidande och förtvivlan.

Intim relation

1.Jagutveckling som första prioritet

2.Önskan om långvarig tillfredställelse; relationen utvecklas steg för steg.

3.Valfrihet

4.Balans och ömsesidighet i relationen.

5.Kompromissande och förhandling eller omväxlande ledarskap.

6.Öppenhet om önskemål, känslor och visande av uppskattning av partnerns betydelse för en själv.

7.Direkthet

8.Rätt förtroendenivå (dvs kunskap om att partnern troligtvis kommer att bete sig i enlighet med sin grundläggande natur).

9.Stöd och erkänsla för varandras individualitet.

10.Relationen behandlar alla aspekter av verkligheten.

11.Relationen är hela tiden föränderlig.

12.Självomsorg av båda parter.

13.Kärleksfull distans (sund omsorg om den andras välbefinnande och utveckling, samtidigt som greppet släpps).

14.Sex växer fram ur vänskap och omsorg.

15.Problemlösning tillsammans.

16.En god cirkel av uppmuntran och tillfredställelse.

Jag skulle vilja hävda att den här typen av destruktiv relation inte kräver någon normaliseringsfas som ofta brukar beskriva en våldsrelation. Om en eller båda av parterna redan tidigare utvecklat det beroende/medberoende-mönstret i tidigare relationer kan det ske omedelbart och individen kan lätt gå från en beroenderelation till nästa eftersom beteendet i sig är avhängigt en annan person som understödjer det. På så sätt dras de två personlighetstyperna obevekligen till varandra så länge var och en inte får hjälp att förändra beteendet.