Funnet på min uppfart. I de kraftigaste vindar blåser de största löven ner, som man brukar säga. Jag la vantarna på det här lövet för att ni skulle förstå magnituden av detta uttalande. Att behöva plocka upp det här lövet från gräsrotsnivå kan vara ett fall för kommunen.

För att sammanfatta de senaste sju månadernas krav på manligheten är detta alltså mina kriterier för en potentiell make:

Han ska kunna laga mat.

Han ska äga en miniblåslampa för köksbruk.

Han ska ha ett badkar i sitt badrum (det räcker alltså inte om det står som vattenho i hagen eller som konstverk i en ateljé).

Han ska kunna latin.

Dessutom har det visat sig av erfarenhet att jag har en stor svaghet för män som kommunicerar på en hög abstraktionsnivå och gärna välartikulerat och teatraliskt, men det är inte ett krav, mer en framgångsfaktor.

Min mamma har under många år försökt smussla in kravet på en ingenjörsexamen. På senare tid har hon blivit rabiat pga det faktum att hennes man sedan tio år har två döttrar som båda är gifta med varsin ingenjör och båda numera bor i varsin villa i Ängby och umgås med societeten. Jag känner dock att kravet på nämnda språkkunskaper i kombination med hög teknisk kompetens kan utgöra en oproportionerligt stor utmaning (gamla fördomar om de intellektuella fälten) varför jag undantar den punkten.

Nu återstår att skapa en ny användare på någon internetdejtingsajt eftersom jag raderat dylika sedan i somras (förutom den jag betalat för som nu bara hänger där i cyberspace och kostar pengar) med endast dessa kriterier uppställda för att se vad som händer. De lämnar åtminstone inte så stort område för fritolkning, förutom möjligtvis den sista. Det blir ett spännande socialt experiment.

Ok ok så det tog mig över en timmes research att hitta vilket som var rätt form på verbet i förra rubriken eftersom Moder Svea inte behagar svara i telefonen, men nu är det valt. Jag kommer nu att vara besatt av att förstå hur man böjer latinska verb tills dess att någon förklarar det för mig. Jag ska gifta mig med en man som kan latin.

Kom inte här och säg att "död" inte är ett verb får du får du på moppo! Jaja, hur man böjer latinska substantiv då.

Puh, nu är jag helt förvirrad. SveNSK-fröken Stanger-Eriksson skrattar hämndlystet i sin kammare.

Hur länge varar sorgen då själens bror har dött? En efterlängtad tvilling som endast skapades ur missförstånd. Ord som uttalades fel och som betydde något annat och tydda drömmar om en framtid som tillhört någon annan. När slutar sinnet vänta på att den ska vakna upp som sjönk i glömska inför sanningens brutala dom? En verklighet så stor och tung att inget lämnats kvar att läka.

Vad förstår den innersta av nattens drömmare om dagens kalla ljus när slöjorna rivs ner? En skymf mot bilderna som målats och visionerna som setts. Där fanns aldrig något. Det fanns inte ens en stund. Om allting var en saga framförd av en inre röst som aldrig klivit ut men så gärna ville tro att det var sant, hur sörjer man det då, det slut som aldrig fick berättas?

Hur länge innan det blir frid igen och hjärtat slutar sakna själens bror som aldrig fötts? Det var något annat. Så lik, så annorlunda, en annan utav mörkret. Förlåt för att jag födde dig ur fantasi och slog ihjäl dig då du skrek ur faktum, ord som väckte mig ur dvalan som inte kunde missförstås. Skapad och förgjord i samma andetag som borde gett dig liv, min själs bror vars liv jag tog.

.