Jag tänker på de absurda kontrasterna i mitt liv och hur jag inte verkar kunna göra något lugnt och försiktigt, även om det var vad jag tidigare trodde att jag gjorde. Antingen är mitt liv fullkomligt händelselöst och jag gör absolut ingenting eller så går jag ut och kastar mig utför ett stup. Jag kan inte bara ta en promenad som vanliga människor. Jag har tydligen inte upptäckt den gyllene medelvägen, jag strosar inte runt i landet lagom. Nej nej. För mig är det allt eller inget, av eller på, nu eller aldrig. Jag satsar helhjärtat på det jag tar mig för och låter övrigt stå tillbaka. Antingen eller, inte lite av varje.

Under min sävliga yta döljer sig oanad rörelseenergi och när reglaget slås på är drevet igång. Jag kan vara kusligt distanserad eller totalt engagerad. Antingen tröttsamt uttråkad eller överdrivet intresserad. Någonstans på vägen har jag beslutat av leva känslor fullt ut och när jag bejakar upplevelsen blir den otroligt intensiv för mig. Det kan vara underbart men det kan också göra ont som fan. Men det är inte så att det ligger bortom min kontroll heller. Förvånansvärt ofta fattar jag medvetna beslut. Ibland talar jag till och med om det för folk. ”Nu bestämmer jag mig för att lita på dig” sa jag till min sons far efter att jag övervägt det ena och det andra i mitt huvud och så kastade jag mig huvudstupa. Sedan börjar saker hända. Avsiktliga och oavsiktliga konsekvenser av mitt beslut. And it can be a ride.

Ibland tänker jag att kanske borde sätta upp en varningsskylt på min dörr. Om du väljer att kliva in här så får du räkna med att då och då kasta dig utför ett och annat stup med mig. Här sker dramatik när du minst anar det. Kom inte hit om du inte är rustad för överraskningar. Dock är det få (tror jag!?) som upplever den här sidan av mig. Få som kommer mig så nära. I eländesbloggen står det sedan gammalt ”Jag skjuter inte människor ifrån mig, jag skyddar dem från det svarta hål som är jag.” Skrivet i affekt den gången, men det har en viss betydelse. Med det menar jag inte att jag är en dålig person eller dålig för andra generellt, men att jag kan bli väldigt intensiv och det är inte alltid bra och det är inte alla som kan hantera det. Så jag vill någonstans vara försiktig med människor men ibland misslyckas jag. Ibland blir min omtanke väldigt hård, även om intentionen är god. Det här har inte jag förstått förrän nu och sett i det ljuset förstår jag nu ett och annat som har hänt på fler sätt än jag gjort förut. Så mycket mer kan man kanske inte göra, än att försöka förstå sin del, för det finns ju alltid två.

Jag gjorde en övning med mig själv för någon vecka sedan och den var svår. Jag sa till mig själv: Kan du förklara varför ditt senaste förhållande tog slut utan att en enda gång skylla på den andre? Inte en enda gång. Det betyder inte att jag gav mig själv skulden, utan att jag ville ta reda på om jag kan berätta hans historia för mig själv. Det finns ingen anledning för mig att försvara min sida, den sidan är jag trygg med och den har jag redan fått berätta. Den förändras inte för att hans är annorlunda. Ja, jag klarade det. Det var svårt, men jag gjorde det. Och vet ni vad det gav mig? En fantastisk befriande förlåtelse kom över mig. Inte bara på ytan utan i hela mig. Jag kunde förlåta honom och jag kunde förlåta mig själv för det som gick fel och jag kan se tillbaka på vår tid med ömhet och känna att ingenting var förgäves.

 

grannen

22 september 2008 11:51

Surar..skrev ett inlägg som raderades för det innehöll en smiley! *shake fist at evil code. Innehöll nått i stil med jag vet hur det är att vara glödlampe-människa. Switch on/off.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...