Apropå föreläsare måste jag bara ge en liten dagens blomma till vår kursansvarige på sociologin. Han heter Mats Johansson och det vete tusan om han inte placerar sig i topp bland våra hittills genomlevda pedagoger. Alltid väl föreberedd, klara tydliga föreläsningar, lagom tempo, lagom mycket skriva på tavlan, ingen power point (kursanteckningarnas bödel och en mardröm för inlärningen). Visserligen måste man vara hängamerad, som jag råkade säga när jag menade "fokuserad för att hänga med" och blev rätt nöjd med mitt nya ord, men det är ingen nackdel.

Det är tufft att konkurrera om förstaplatsen med Mikael Henningsons brinnande alfahanne-med-humor-och-en-norrländsk-prilla-stil. Mikael får ett minus för power point men ett plus för skarpa svar på t o m A4s frågor.

______________________________

I bottenplacering hamnar en kvinna som jag hamnade i konflikt med förra terminen mitt i klassrummet då jag under rast framförde att jag ifrågasatte hennes metod för gruppindelning som mest påminde om det sociogram vi just blivit rekommenderade att inte genomföra på skolelever och som skapade en otrevlig arbetsmiljö med olust för de socialt svaga i klassen varpå hon svarade med att jag sysslade med mellanstadiefasoner och skulle skärpa mig. Jag lämnade klassrummet och kom inte tillbaka nästa lektion då hon tydligen bad om ursäkt till hela klassen. Dock aldrig till mig. Jag valde sedemera att ägna mig åt universitetsfasoner och skriva en halvtimmes utvärdering vid kursslutet som bl a handlade om hur "vuxna människor" inte är friställda social hierarki och att en lärare, framför allt i pedagogik, medvetet borde välja metoder som inte reproducerar en sådan struktur.

Det är tufft att konkurrera om bottenplatsen med en man som kommer sent eller t o m glömmer bort sin föreläsning, kör power points som är så långa att han inte hinner gå igenom mer än 3/4-delar på en dubbel lektion och pratar så tyst att man inte hör fastän man sitter längst fram. Kvinnan får plus för övrigt upplägg på sin kurs. Det är ett personligt agg, jag erkänner, men jag hade rätt i sakfrågan.

Observation 1:

Parkeringen kryllar av bilar och jag är en av de sista som kommer trots att det är tio minuter kvar. I klassrummet sitter betydligt fler föräldrar än det finns barn i klassen. Detta har jag aldrig tidigare varit med om på ett föräldramöte där "hur vi får fler att komma på möten" brukar vara en av punkterna på dagordningen.

Observation 2:

Rektorn är en man i 40-årsålder med tajta jeans, 90-talskavaj, lockigt hår och ljusblå iskall blick som sveper över den knäpptysta föräldragruppen medan han berättar om skolans status, tillväxt, målsättning, fria pedagogik, rackar ner på den anskrämliga nationella (kommunala) skolan och vid tre tillfällen högtidligt nämner VD/skolchefens namn.

-Våra elever har i snitt drygt VG när de går ut!

Han är tydlig:

-Här tar vi tag i konflikter på en gång. Är man dum mot någon annan får man sitta och prata och be om ursäkt. Är man dum upprepade gånger får NI komma in. Man lämnar inte gamla konflikter olösta, det blir bara skit på vägen! Det händer att föräldrar ringer hit i affekt och frågar vad vi håller på med, man får faktiskt lyssna på barnets version och sedan ställa en fråga!

Föräldrarna darrar. Ingen har någon fråga just nu.

Observation 3:

Mitt ex och hans sambo är två avvikare som kommer för sent och jag låtsas inte känna dem men det faktum att de kommer tillsammans värmer mitt hjärta. När förslaget att årets "klassföräldrar" ska plockas från slutet av klasslistan stelnar jag dock till eftersom min sons efternamn börjar på Ö och tanken på att ordna lussefika med mitt ex och hans sambo inte riktigt värmer mitt hjärta lika mycket. Det blir dock från början på listan så jag andas ut.

Observation 4:

När rektor avlägsnat sig är stämningen på topp, alla föräldrar fortsätter bete sig som mönsterföräldrar, ingen tar dock av frukten förrän jag börjar skicka runt skålen. Någon anmäler sig omedelbart när det ska väljas sekreterare och beslut fattas hurtigt utan gnäll.

Observation 5:

Fröken H är gravid. Hon ska introducera en rad spännande språkutvecklingstekniker hon just studerat och sedan lämna över till en hemlig fröken X nästa termin. Cliffhanger.

Observation 6:

Skolan har ett datasystem där all information finns tillgänglig när man behöver den och som man förväntas läsa varje fredag. Där kan man t o m sjukanmäla sitt barn och behöver alltså inte ringa till skolan. Hör och häpna! (Jag försökte desperat hjälpa mitt förra dagis få ordning på sitt katastrofala informationsystem vilket möttes med en vägg av besvärade bortförklaringar och till slut mynnade ut i en order om informationsbrev för hela rektorsområdet av områdeschefen)(Ja, jag är en sådan där jobbig förälder som lägger mig i verksamheten.)

Observation 7:

Alla föräldrar är är sådana där jobbiga föräldrar som lägger sig i verksamheten, så jag kan luta mig tillbaka och slappna av. Dessutom har jag sett att minst två av mina föreläsare på programmet finns som föräldrar på skolan och en av dem sitter i föräldrarådet.

Observation 8:

Det här inlägget är alldeles för internt och alldeles för långt och ingen läser det längre.

På mitt kylskåp har det sedan min sons födelsedag förra året suttit ett antal ordnade kylskåpsmagneter. C formade dem till sitt för och efternamn samt namnet EVA.

Idag när jag sätter mig för att skriva ihop nästa seminariums presentation av en text om villkoren kring hushållsnära tjänster ser jag att min sons efternamn nu är scramblat och i stället för EVA står separerat från de andra bokstäverna ordet MAN.

Jag frågar mig:

Betyder detta att min sons könsidentitet nu uppnått stadiet "gender consistency" enligt Kohlberg?

Var det såhär det gick till när Gud skapade människan?