Jag och T (T - Avvikaren!) diskuterar Bourdieu, Giddens och Foulcault (de här franska stavningarna gör mig galen) inför morgondagens seminarium om interaktionistisk sociologi (stavningskontrollen föreslår här ”intergalaktisk” och jag tänker ”hyperstrukturellt”). T säger något mycket intressant om hur det symboliskt värdefulla i dagens samhälle är att vara etikettlös. Hur det nu är fint att avsky det akademiska, att gå utanför ideologierna (observera att detta förstås kommer från gruppen Existentialisternas medlemmar, som förstås hävdar att de inte tillhör en grupp), att vara friställd strukturen, att vara MEDVETEN. "Det är att vara adaptiv som gäller", säger T. Adaptiv är hans favoritord ända sedan förra läsårets evolutionära lära och nu vill han gärna koppla ihop ordet med dessa tre teoretiker.

"Det viktiga är inte praktiken utan medvetenheten om praktiken", säger T och passar på att droppa begreppet Queer.

Mmmmm, funderar jag. Att tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin, mässar min mammas röst från minnet. Javisst. Förr var man bara intresserad av vem som talade latin, bönder brydde man sig inte över huvud taget om att tala med. Idag gäller det att kunna tala med alla, på deras vis. Det är vad det innebär att vara socialt kompetent. Att anpassa sig till absurdum.

Dessutom lever vi i ett informationssamhälle och vi lever med uppfattningen att kunskap är makt (detta håller samtliga herrar med om). Enligt Giddens präglas vårt samhälles av ambivalens. Vi kan så mycket och har så många val men i brist på mening drabbas vi av maktlöshet och hamnar i en existentiell kris. Tänk att vara en båt på ett oändligt hav av möjligheter men utan mening eller mål, säger han. "Vi samlar på oss allt mer kunskap för att åtgärda vår känsla av maktlöshet", säger jag till T, "men eftersom makt inte kan innehas (enligt Foulcault) utan endast uppstår när det praktiseras så skapar denna informationsjakt bara en allt större känsla av tomhet".

T och jag antecknar. "Hoppas vi kan säga det här i morgon", säger T, som jag vet bär på små frön av visdom från klassens alla hörn eftersom han är en sådan som kan tala med alla på deras vis, med något undantag.

I bokhandeln på stan ser jag en bok om hur filosofer diskuterar Matrix, på väg hem tipsar A4 via sms om ”personlighetens gåta” i Filosofiska rummet i P1, C frågar ”Mamma, vad hette Gammlia innan det blev gammalt?” och livet går vidare, strukturerat eller ej.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag längtar till landet som icke är,ty allting som är, är ja
g trött att begära.Månen berättar mig i silverne runorom lan
det som icke är.Landet, där all vår önskan bli underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla,landet, där vi svalka v
år ...

Jag delar den här videon idag eftersom det här är något jag hade behövt få höra få många år sedan, då när jag var den andra kvinnan och min kärleksaffär med en upptagen man brutalt tog slut, i princip över en natt, och lämnade mig i en avgrund av sor...

Jag pausar här.   Därför att just den här virtuella platsen just nu spelat ut sin roll. För att den givna titeln inte längre går att använda. Jag har ett yrke som inte går att skriva om, inte så gränslöst som såhär.   Här tystnar psykolog...

Fantasierna är fortfarande kvar. Fantasierna om att möta honom igen. Det är precis det de handlar om, varken mer eller mindre. En oändlig rad av möten. På affären, i parken, på en exotisk ort dit vi båda åkt samtidigt, i en stad i Europa vi båda besö...

Jag plockade fram en gammal säkerhetskopia som jag gjort av en tidigare PC som krashat för flera år sedan. Jag letade efter en video som givits mig, i ett anfall av nostalgisk längtan triggat av min halvtomma dubbelsäng när mannen som älskar mig jobb...