Jag och T (T - Avvikaren!) diskuterar Bourdieu, Giddens och Foulcault (de här franska stavningarna gör mig galen) inför morgondagens seminarium om interaktionistisk sociologi (stavningskontrollen föreslår här ”intergalaktisk” och jag tänker ”hyperstrukturellt”). T säger något mycket intressant om hur det symboliskt värdefulla i dagens samhälle är att vara etikettlös. Hur det nu är fint att avsky det akademiska, att gå utanför ideologierna (observera att detta förstås kommer från gruppen Existentialisternas medlemmar, som förstås hävdar att de inte tillhör en grupp), att vara friställd strukturen, att vara MEDVETEN. "Det är att vara adaptiv som gäller", säger T. Adaptiv är hans favoritord ända sedan förra läsårets evolutionära lära och nu vill han gärna koppla ihop ordet med dessa tre teoretiker.

"Det viktiga är inte praktiken utan medvetenheten om praktiken", säger T och passar på att droppa begreppet Queer.

Mmmmm, funderar jag. Att tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin, mässar min mammas röst från minnet. Javisst. Förr var man bara intresserad av vem som talade latin, bönder brydde man sig inte över huvud taget om att tala med. Idag gäller det att kunna tala med alla, på deras vis. Det är vad det innebär att vara socialt kompetent. Att anpassa sig till absurdum.

Dessutom lever vi i ett informationssamhälle och vi lever med uppfattningen att kunskap är makt (detta håller samtliga herrar med om). Enligt Giddens präglas vårt samhälles av ambivalens. Vi kan så mycket och har så många val men i brist på mening drabbas vi av maktlöshet och hamnar i en existentiell kris. Tänk att vara en båt på ett oändligt hav av möjligheter men utan mening eller mål, säger han. "Vi samlar på oss allt mer kunskap för att åtgärda vår känsla av maktlöshet", säger jag till T, "men eftersom makt inte kan innehas (enligt Foulcault) utan endast uppstår när det praktiseras så skapar denna informationsjakt bara en allt större känsla av tomhet".

T och jag antecknar. "Hoppas vi kan säga det här i morgon", säger T, som jag vet bär på små frön av visdom från klassens alla hörn eftersom han är en sådan som kan tala med alla på deras vis, med något undantag.

I bokhandeln på stan ser jag en bok om hur filosofer diskuterar Matrix, på väg hem tipsar A4 via sms om ”personlighetens gåta” i Filosofiska rummet i P1, C frågar ”Mamma, vad hette Gammlia innan det blev gammalt?” och livet går vidare, strukturerat eller ej.

En nackdel med att ha en mobiltelefon med öppen knappsats är att man måste använda knapplås. Ibland glömmer man att aktivera knapplåset varvid telefonen roar sig med att ringa upp någon när man minst anar det. Oftast är det den senast uppringda personen vars nummer befinner sig tillgängligt på själva huvudknappen men ibland, som idag, lyckas telefonen slå upp adressboken och välja ett namn. Förslagsvis någon högt upp på listan, gärna med begynnelsebokstaven A.

Så.. jag styr min bil i morgonens rusningstrafik efter att ha lämnat min son på skolan när min ficka högt och tydligt säger AW med monoton dataröst. Nej, den säger inte "AW", den säger hela namnet men jag skriver inte ut det här. Jag vet att min telefon säger namnet på den som ringer mig och jag blir mer än lite förvånad då individen AW aldrig någonsin ringt mig förut trots att han är min äldre halvbror och således har varit medveten om min existens i drygt 30 år. En gång träffade jag honom på ICA då jag var 10 år och stirrade upp längs hans 198 cm långa gestalt utan att säga ett ord. Det var kusligt. 

Jag svarar, men ingen är där. Nu visar det sig att min telefon även talar om vem jag ringer TILL och jag känner mig dum. Efter att ha avbrutit samtalet skickar jag ett sms till AW där jag meddelar att telefonen ringt upp på eget bevåg och jag inte hade något ärende. "Ok ;)" svarar min halvbror och jag känner att ju mer jag försöker trassla mig ur detta desto dummare blir det. Nåja, jag får väl vara glad att det var AW som blev uppringd och inte exempelvis AR (min gamla chef) eller AB (min ekonomichef) eller AB2 (en dejt från förra året)(vänta nu, varför är hans nummer kvar..) eller AB3 eller A4 i klassen eller.. Ja, ni fattar..