Först gjorde jag kräm sedan gjorde jag sylt och båda projekten gick utmärkt. Jag börjar nästan känna mig lite som en husmor trots allt med syltburkarna uppradade på diskbänken. Grannen kommer förbi, vi äter glass med het svartvinbärssylt och dricker vin. Smaken påminner mig om min pappa som ofta bjöd på glass med sylt och hjortron och likör. Grannen pratar om den NYA grannen som snart ska flytta in. En ensamstående man. Hon pratar om att våra sovrum ligger vägg i vägg men påpekar att här är det ju inte alls lyhört, annars hade du hört saker minsann hehe. Grannarnas sovrum ligger längst bort från min köksvägg. Men diskbänken är ju visserligen vägg i vägg påpekar jag och kikar mot mina syltburkar. Grannen rodnar.

På DVD-spelaren sjunger Sarah MacLachlan sina sorgsna låtar. Sång efter sång om destruktiv kärlek. Strof efter annan med välkända ord. Jag får svårt att koncentrera mig på vad grannen säger. Vinet gör det svårare. Dagen gör det svårare. Veckan och hela månaden gör det svårare. På min kylskåpsdörr sitter ett vykort med texten ”Kärlek och respekt. Ska det va så jävla svårt?” Nej, säger vännerna. Det ska inte det, om det är det så är det FEL. Vad ska jag tro? Jag har aldrig upplevt något annat. Jag har aldrig upplevt något RÄTT.

Ord efter ord efter ord efter ord efter

So tired of the straight line, and everywhere you turn
There's vultures and thieves at your back
The storm keeps on twisting, you keep on building the lies
That you make up for all that you lack
It don't make no difference, escaping one last time
It's easier to believe
In this sweet madness, oh this glorious sadness
That brings me to my knees

Det fortsätter för alltid.

I've been up all night drinking
To drown my sorrow down
Nothing seems to help me since you went away
I'm so tired of this town
Where every tongue is wagging
When every back is turned
Their telling secrets that should never be revealed
There's nothing to be gained from this
But disaster..
Here's a good one..
Did you hear about my friend
He's embarrassed to be seen now
because we all know his sins

Och utanför ditt sovrumsfönster sitter andra änglar på rad. Utanför ditt sovrumsfönster sitter även jag.

"Ooo.. det är lite Matrix över dig", säger min klasskamrat och syftar på min svarta höstkappa, mina svarta höstskor med klack som gör min person till en imponerande gestalt i höjd och mina relatvt stora svarta solglasögon som ska skydda min nylasrade ögon från ljus och vind och främmande föremål. Det är alltså inte Oraklet jag liknar utan kvinnan, vad-hon-nu-hette.  

"Jag söker Neo, den utvalde", tänker jag fast jag säger det inte, utan tar av mig skorna och kappan i stället.

(btw, det kom ett smyginlägg där nere i efterhand, för er som vill)

(det handlar om sex)

.

.

.

(alla scrollade genast ner och skämdes lite när de insåg att det i själva verket var ett oskuldsfullt inlägg om barn)