Eftersom temat den här veckan har varit total självupptagenhet och vältrande i drynga (egenmäktig dryghet), varför inte löpa hela linan ut? Fyra inlägg på samma dag (eller fler?!)(ve och fasa), fler bilder på mig själv och diverse skryt. Det är liks en ny månad i morgon och då kommer inte detta att synas på första sidan längre.

Här är jag när jag fyllde 2 år. Observera hur jag redan då besatt en högtravande pondus, framkom som stel och organiserad samt iakttog och analyserade min motkönade väns kroppspråk. Observera också min mammas ytterst könsstereotypa fostran med rosa, rosa, spetsar och strumpbyxor. Nej, jag får ta henne i försvar. Det här är den enda bilden som extisterar på mig i rosa spetsar eller klänning som barn.

Ok.. nu är det fastslaget. Jag är härmed så gammal att jag inte längre hänger med i utvecklingen av ungdomskulturen. Den här sången ligger på plats 30 på DigiListan på p3, vars nedräkning jag följde på väg upp till Lappland. Hur gick detta till? Jo, det är den mest nedladdade ringsignalen just nu. På listan ligger också två andra ringsignaler, gamla godingar som släppts som download samt några olika reklamsånger som skrivits för TV.

För några år sedan kom en film som som utspelar sig i framtiden som heter Demolition Man med Sylvester Stallone och Sandra Bullock . När vi såg den filmen skrattade vi bl a åt att folket satt och sjöng med i reklamsånger som spelades på radio som blivit storsäljande hits. Betyder detta att vi snart kommer att använda oss av snäckskalen när vi varit på toaletten, betala dyrt för minimala finrätter på snabbmatskedjorna och ägna oss åt enbart virtuellt sex för att undvika könssmitta?

Dialektiken var det. Nu när jag mer eller mindre ofrivilligt tillämpat uttrycket i min vardag tror jag att jag eventuellt börjat få grepp om det. Man måste ställa det i relation till retorik antar jag:

Retoriken vill övertyga och få sin mening bekräftad. Retorikern anser sanningen vara känd av honom och kommer att se motstånd som kritik och en diskussion som en debatt. Han kommer att strida för sin ståndpunkt och se sin motståndare som fienden.

I dialektiken är diskussionen en nödvändighet och sanningen kan endast nås genom den överenskommelse som nås ur de ursprungliga tankegångarna. Det är det här med tes, antites och syntes. Dialektikern söker förståelse genom motstånd och ser debatten som en diskussion där den som håller stenhårt fast vid sina argument är en enfaldig sabotör av utveckling.

Vill jag koppla det till psykologin, vilket jag förstås vill, så antar jag att en retoriker är dominant och omvänt att den dominante gärna och ofta tillämpar retorik och därför lätt kan uppfattas som överlägsen, hård, externaliserande. Dialektikern är undfallande men inte i den förtryckta betydelsen precis som den dominante inte är en diktator. Den undfallande tillämpar då hellre och oftare dialektik och kan å sin sida uppfattas som provocerande, dubbeltydig och eventuellt även distanserande.

Totalt slutkörd stöp jag i säng strax efter klockan halv nio på lördagskvällen och somnade omedelbart. Vid midnatt väcktes jag abrupt av ett sms som jag sömndrucket läste men valde att inte svara på. Det var kallt i rummet och jag drog frusen upp mitt duntäcke till hakan. Dags att börja sova i något mer än ett tunt linne. Snart är vintern här.