Jag läser jag vill jag kan men det är svårt

Jag ser och jag vänder mig bort

Det är inte för mig det är ditt

Låt det va

Jag skriver jag vill jag kan men jag orkar inte

Jag vet och jag borde inte mer

Det är inte för dig det är mitt

Kom och ta

Jag känner jag hör jag vill men jag sviker

Jag förstår och jag ska låta bli

Det är inte något det är tomt

Ge det tillbaka

Ge det aldrig tillbaka

Jag sitter på min lunchrast och bläddrar i en kvällstidning för första gången på länge. Snart kommer jag ihåg varför jag numera brukar undvika kvällstidningarna. Jag blir nämligen omåttligt irriterad på det som står där. Idag läser jag tidningen bakifrån och fram vilket väl inte gör saken bättre. Från Demokraternas partikonvent rapporterar Expressen att Michelle Obama hälsat till svenska kvinnor med den fantastiskt intelligenta kommentaren ”Ni är heta och vackra, svenskor!”. Här står hon och förbereder sig för att tala till 19000 amerikaner som landets (förhoppningsvis) blivande presidentfru och när hon blir ombedd att hälsa något till svenska anhängare är det här det bästa (enda?) hon kan komma på. Hennes kunskaper om världspolitik sträcker sig likt de flesta amerikaner inte längre än till medias skvallersektion och sminksidor, eller? Till råga på allt passar de två entusiastiska, hemmakåta reportrarna på att gå ut på stan i Denver och fråga det amerikanska folket om de håller med om hennes påstående. Endast en person har sinnesnärvaro att ifrågasätta den urbota dumma frågeställningen.

Morrande vänder jag blad och läser vidare om hur två av Sveriges mest aktuella nyhetsbloggare ifrågasätter äktenskapets, som de menar, stelbenta villkor i jämställdhetens präktighets-Sverige. Skapligt intressant så långt till dess att någon blandar in Ann Heberlein i debatten och hon uttrycker följande: ”Jämställdhetsgrejen är väl något jag tycker är av godo. Samtidigt är det något som varje familj måste få ha rätt att förhandla om själva.”

Ok.. då var det dags för handbromsen här igen då för nu har vi brakat rätt in i det politisk korrekta menlösa språkets värld.

För det första: Kära Ann H, i den jämställda familjen förhandlar man och kvinna. I den ICKE jämställda familjen pågår ingen förhandling, där bestämmer mannen. Hela den andra meningen är alltså inget annat är en motsägelse i sig själv.

För det andra: Hur i hela friden var det tänkt och stipulerat när vi sitter hemma i vår rättmätiga privata egendom och fostrar pojkar till pojkar och flickor till flickor för det har banne mig ingen annan med att göra och sedan släpper ut våra barn på arbetsplatser, föreningsstämmor och i politiken och blir förvånade när de utövar dominans och undfallenhet, sexuella trakasserier och självförakt? Och ja, jag är för kvotering av föräldraledigheten, så har vi hängt ut den katten också.

Förargad vägrar jag läsa resten av tidningen och sörplar ilsket i mig min sockerfria ananasläsk. Jag vill inte ens berätta vad jag tycker om insändaren någon skrivit om hur Daniel Westling kommer att orsaka monarkins förfall som kung med sina svällande biceps och 0,1 på högskoleprovet, men jag är ganska nyfiken på hur det överhuvud taget är möjligt att få ett så lågt resultat om man inte medvetet saboterat provet eller låtit bli att fylla i svaren.