HalLÅÅåååå...! Andy! .....ndy........ndy.....y.... (min röst ekar mellan fjälltopparna). Jag ha kommit på vad min specialitet är!........är.........är.......r....

Ja?

Jag talar indirekt!

Mhm.. menar jag att jag inte riktigt talar, att jag ”talar”? Eller menar jag att jag talar, fast jag envisas med att alltid tala om något som hela tiden antyder något annat?

Javisst!

Så får det stå i mitt visitkort:

S.W, leg psykolog, specialiserad på indirekt kommunikation.

- Jag vet vad du säger, utan att du behöver säga det! Men jag kommer aldrig att säga det till dig! Däremot kommer jag att låta dig själv lyfta fram dina frågeställningar och hjälpa dig hitta svaret i dig själv genom att befinna mig i bakgrunden och göra omskrivningar av vad du just sa.

Ah, just det. Det var ju det alla andra psykologer sysslade med. Intet nytt på schäslongen. Attans.

Jag tittar bedrövat i mitt tomma kylskåp och försöker planera vad jag ska äta till lunch. Där finns inget av intresse så jag tittar i frysen. Samma mat som alltid ligger där inne. Jag försöker samordna eventuell kreativitet i hopp om att komma på något att göra av den här maten som jag aldrig tänkt ut förut. Det misslyckas. Jag tar uppgivet fram en ungskyckling och konstaterar något irriterat att quinoan jag kokade igår står kvar på spisen och inte i en behållare i kylen. Det är bara att kasta bort resterna. Jag tar kastrullen och vänder den upp och ner över sophinken. Quinoan sitter fast så jag får banka den mot kanten på hinken.

Sophinken ger ifrån sig ett kvävt ljud som låter lite som en radio under en filt.

Hm..

Jag bankar på sophinken en gång till. Sophinken svarar med ett rytmiskt bakgrundsbeat.

En gåva från den andra världen? Oraklets sophink svarar på din önskan. Slå den och den underhåller dig! Gör avfallshantering till en glädje! Aha! Jag ska maila iväg ett patentförslag till IKEA! Se där, vem trodde ärligt att kreativiteten inte existerade i samband med gammal mat?

Det är förstås en gammal leksak jag slängt som jag trodde var trasig. Den ligger bra där. Jag roar mig med att gå och dunka på min sophink med jämna mellanrum. Levt ensam för länge?