psykologen

Alla inlägg den 5 augusti 2008

Av Psykologen - 5 augusti 2008 14:26

Host host, ja nu går det undan. Bara en till. Sedan ska jag tygla mig ett tag.


Tidigare har jag nämnt gruppen Idealisterna som en samlingspunkt i min klass. En annan grupp skulle vi kunna kalla gruppen Existentialisterna, men det är så krångligt att både skriva och uttala så jag brukar kort och gott kalla dem Flum-gruppen. Flumgruppen diskuterar ständigt jag-ets vara och icke vara. Deras grupparbeten kännetecknas av långsträckta, känslomässiga samtal, kramar, bråk och sammanbrott. De tar sig an hiskeliga utmaningar och producerar utomordentligt intressanta resultat. Jag är fortfarande bitter över hur våra lärare i Pedagogik lade halvklassredovisningarna parallellt på schemat så att jag inte fick se Flumgruppens redovisning om ungdomars framtidsångest. Tydligen presenterade de ett rollspel där de olika medlemmarna representerade olika teoretiska inriktningar och debatterade sinsemellan. Gah! Förbenade pedagogik-pedagoger till kursplanerare! T och M har gått teater tillsammans och T spelade Bourdieu (eller var det M? Jamen sprolla då). Aaarrrrgh! JAG VILLE SE!


Hur som helst, Flumgruppen resonerar bl a som så att förvandlingen som flera i klassen går igenom är så oerhört jobbig eftersom det utmanar deras syn på sig själva och eventuellt rubbar dem från deras sanna jag. Eller något sådant. De menar i alla fall att det sanna jaget är en trygghet. Det menar ju då inte jag som känner en allmän motvilja mot tanken på det sanna jaget. Då försöker jag flika in att om man släpper tanken på en konstant kärna som man ständigt ska söka och återvända till så blir man befriad från den otrygghet som förlusten av den här kärnan skapar. Om man accepterar att man är föränderlig och att man skapas i varje stund så behöver man inte vara rädd för att förlora sig själv. Men det är ju en trygghet att veta vem man är, upprepar den aktuelle Flummaren (observera att jag använder detta ord på det mest ödmjuka och kärleksfulla sätt, jag respekterar dem oerhört) och spinner vidare på sin cirkulära tråd medan jag spinner vidare på min inför mitt föränderliga själv. Och så håller vi på.

Av Psykologen - 5 augusti 2008 13:29

 

Här har jag problem. Hjälp mig med den här:


"Life goes on, and it goes past a lot of people in a distance, and around those who wait it makes a detour."


Man skulle kunna förstå detta som att livet går runt de som väntar, alltså inte möter dem. Men han säger på ett annat ställe att ”life's little wisdom is to wait”. Så förstår jag det rätt att han menar tvärtom. Alltså att livet som passerar på avstånd kommer att vika av från sin bana och ta omvägen runt, dvs nära, den som väntar? Så när alla andra lär oss att springa efter livet, söka det, finna det, utmana det, hitta det, så säger han istället åt oss att dra oss tillbaka (till vår ensamhet) och vänta på det. Om du söker livet ska du inte hitta det men om du väntar så kommer det till dig. Så, typ?

Av Psykologen - 5 augusti 2008 12:57

 

"It does not happen frequently that something very great is condensed into a thing that ca be held entirely in one hand, in one's own, impotent hand. Just as when one finds a tiny bird that is thirsty. You can take it away from the edge of death, and the little heartbeats increase gradually in the warm, trembling hand like the wave at the edge of a giant ocean for which you are the shore. And you suddenly realize, while holding this little recovering animal, that life is recovering from death. And you hold it up. Generations of birds, and all of the forests over which they pass, and all of the skies into which they will rise. And is any of this easy? No: you are very strong to carry the heaviest burden in such an hour."


Jag fortsätter läsa Rilke och jag ryser inför hans ord. Vilken enastående människa och vilken gåva han mäktat över. Samtidigt vilket ansvar att förvalta den. Ingen med en sådan förmåga borde tillåtas vara tyst. Men vilka är de som tillåts tala?


Hur är det möjligt att det i världen finns tusentals människor med oerhörda tankar som inte blir hörda. Vackra, levande, helande tankar som vi inte känner till, som aldrig når vårt famlande medvetande. Vilket obeskrivligt slöseri, vilken ändlös tragedi som människan lever. Åtskild från sin nästa, åtskild från sig själv. Fullkomligt fångad i sin egen storslagenhet.


"How numerous and manifold is everything that is yet to come, and how differently it all surfaces and how differently it all passes from the way we expect. How poor we are in imagination, fantasy, and expectation, how lightly and superficially we take ourselves in making plans, only for reality to arrive and play its melodies on us."


”Jag hatar verkligheten. Den dödar drömmar.” Så skrev jag i eländesbloggen för ett och ett halvt år sedan. I enfaldigt högmod vill jag skapa världen. Jag, som alla andra enfaldiga som tror att världen blivit skapad för för dem och föreställer sig att de alls har förmågan att förstå dess syfte.


Utmattad – vad är det som föds?

Kommer jag att förblöda i denna utdragna förlossning?

Presentation

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11
12
13 14 15
16
17
18
19 20 21
22
23
24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Augusti 2008 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards