psykologen

Alla inlägg under juli 2008

Av Psykologen - 16 juli 2008 01:59

Jag kommer hem frånjobbet klockan halv ett på natten, plockar fram nyckeln till min ytterdörr, sätter nyckeln i låset och.. kan inte vrida runt den. Febrilt letar min hjärna efter svaret.


Har jag gått till fel dörr? tänker den. Jag tittar säkert tre gånger på dörren och tillbaka på min hand som fortsätter lirka med nyckeln, dock lite försiktigare ifall det skulle visa sig att jag är i färd med att dyrka upp någon annans dörr. Min mammas broderade välkommen-skylt sitter dock på dörren varje gång jag tittar på den.


Har någon flyttat skylten till en annan dörr? tänker hjärnan förvirrat vidare, verkligen i sitt esse nu. Jag tittar i stället på namnskylten bredvid min dörr. Jodå, det står mitt namn på den. Nu är min hjärna helt perplex.


Har jag tagit fel nyckel? undrar den. Nej, nyckeln sitter bredvid min bilnyckel på nyckelringen, där jag satt den för att aldrig glömma den eftersom det inte är möjligt att glömma bilnyckeln när man kör bil.


Hur ska jag komma in? Hjärnan höjer rösten här, i smärre panik, hur nu det är möjligt. Så minns jag att min bror är på besök. Min bror har aldrig besökt mig i hela mitt liv, men just den här veckan är han här och han drar dessutom ut på besöket utan att ge någon ledtråd till när han ämnar åka hem.


Men om jag ringer på kanske jag stör honom? menar hjärnan och jag börjar nu helt förlora respekten för den. Vad sysslar den med egentligen? Det är ju jag som bor här och förresten är han alltid uppe sent, argumenterar jag tillbaka som om jag skulle behöva övertyga min egen hjärna?!


Jag ringer på och det visar sig att även min brors låne-nyckel kärvat. Vi lämnar dörren öppen inför besök av låssmed. Låssmeden dyker upp nästa dag (idag, fast igår med tanke på klockslaget) med en sprayburk, sprayar lite i låset, lirkar lite med nyckeln tills den går runt och tackar sedan för sig.


Det där med låsspray kunde du inte räkna ut själv eller? Jag blänger surt på min hjärna som ser skamsen ut.


Av Psykologen - 14 juli 2008 11:55

Min vän frågar mig:


Känner du att du är mätt på att vara ensam?


Jag svarar:


Det beror på vad du menar med mätt. Jag är inte mätt så att jag känner att jag inte kan få i mig en enda tugga till. På så sätt är jag inte mätt. Men jag är mätt på det sättet att jag är nöjd. Jag behöver inte mer, jag vill inte ha mer, men jag skulle inte må dåligt av att äta mer heller.


Det är så jag vill känna, säger hon då, allvarlig och sorgsen.


Och jag har aldrig tänkt på det på det sättet men jag känner att det hon säger är viktigt och sant för hur kan man någonsin verkligen möta någon annan om den man längtar efter att få se är sig själv?


Av Psykologen - 13 juli 2008 20:49


Jag ser på det här filmen och jag vet inte vad jag ska känna. Om filmen ska lära oss att skönheten är falsk så förvirrar den mig.


Vackra människor finns, det kan vi inte förneka. De föds, de växer upp, de vandrar omkring därute, precis som du och jag. Av en slump har de fötts till livet just när deras yttre står högt i kurs. De äger ett kapital som vi har namngett åt dem. Men.. då vi ser på bilden av den vackra kvinnan eller möter henne på stan och sedan ser oss själva i spegeln och fylls av sorg och självförakt är det då vår uppfattning om skönheten som bär skulden?


På vilket sätt skyddar vi varandra genom att dölja det vackra, att inte sätta upp bilder på det, inte skapa det eller genom att förneka att det finns? Är det svaret?


Är det verkligen vår definition av skönhet som är problemet?

Är det förekomsten av det vackra som får oss att nedvärdera det vi inte tycker är lika vackert?

Hur är det med vår förmåga att likställa skönhet med lycka och vår tro att lyckan därmed kommer till oss om vi äger skönheten? Är det kanske vår uppfattning om lyckan som är problemet?


Vad har gått fel då vi ser på det vackra och begär det, kräver det, stjäl det och låter det förtära oss istället för att kunna njuta av det och ge oss styrka?


Vad hände då vi gav skönheten ett värde och började handla med den?


Jag vet inte, jag bara undrar.

Av Psykologen - 13 juli 2008 14:51

 

Spansk afton med P. Spansk mat och spansk vin. Spansk musik och spanska minnen. Den spanska räven rev en annan räv. Den spanska reven rev en annan rev. Grundkurs i spanska fraser under tillredning av tapas.


För den ologiska kvinnan med dubbla budskap i köket:

Corta un limón, por favor.

Fóllame!

Ahora?

No, señor! Un poco más tarde.

Pero..

Corta una naranja.



Översättningsövning, Bailando på svenska:


"Ja herrn, specialeffekter, jäjäjä

Ja herrn, en beröring, jäjäjä

Du och jag på festen

Du och jag hela natten

Du och jag på festen

Du och jag ååååå

Dansande, dansande, vänner hej då, hejdå, den galna tystnaden

Dansande, dansande, vänner hej då, hejdå, den galna tystnaden


Ja herrn, krona av kristaller, jäjäjä

Ja herrn, en känsla, jäjäjä


Dansande, dansande, vänner hej då, hejdå, den galna tystnaden

Dansande, dansande, vänner hej då, hejdå, den galna tystnaden

Dansande, dansande, vänner hej då, hejdå, den galna tystnaden

Dansande, dansande, vänner hej då, hejdå, den galna tystnaden


Månen blir full, de är från ett palats

Ett paradis som heter Paradisio


Sensuell dans

Romantisk kväll

Melodi"



Slutligen en oväntad fransk-afrikansk twist med lektioner i västafrikansk dans, stretchövningar och uråldriga mörka krafter.


Sangria och rött vin drack vi. Jag brukar normalt somna eller kräkas då jag dricker mer än ett par glas rödvin.

Löfte eller hot? Tips eller varning?


(Apropå det, jag startar ett upprop för att Bek lägger ut en vinlista på sin sidoblogg. Skulle underlätta för oss som drar oss till minnes att det någon gång stod ett vinptips någonstans på någon av sidorna.)

Av Psykologen - 12 juli 2008 09:22

Jag klickar förstrött in på Lunarstorm av uttråkad vana utan syfte och möts av M, flicka 17 år, som bl a skrivit följande:


"Vad är egentligen viktigt? Ja de är frågan , vad är egentligen viktigt? De enda vi hör är allt tjat om politik & miljöförstöring. Visst miljön ska vi vara rädda om. Men alla fattiga människor runt om i världen? "


Jag ler för mig själv, kikar på hennes presentationsbild och ler lite mer. Sedan hejdar jag mig.. Vänta nu här. Här sitter jag och ler och är självgod men vad skrev egentligen jag när jag var 17 år? Jag stegar resolut fram till bokhyllan och plockar fram en gammal dagbok från 1995. Dammet yr. Jag bläddrar förbi ett skämtsamt kontrakt som jag och P skrivit under där vi lovar varandra att inte "utsätta varandra för mord, rån  eller misshandel och alltid kämpa för att behålla relationen" och finner så detta:


"Jag hatar att bo här! Mer och mer hela tiden. Och värre lär det bli. Nu är det bestämt att regeringen ska ta bort CSN-kortet och sänka studiebidraget till 640 kr. Var ska jag nu få pengar ifrån? Jag kommer inte att ha råd med någonting. Jag hatar regeringen! Jag hatar Sverige just nu, jag hatar allt!"



Ähum ja.. då var man tillbaka på jorden då. Det förflutna kan om inte annat ge en kurs i ödmjukhet. I dagboken finns bl a klistrat en dollar, en autograf från Karl Dyall, några urklipp ur tidningar som Glöd och förstås Vecko-Revyn och så ett par serierrutor, ur Gustaf och Himlens Änglar. Min humor verkar inte ha förändrats nämnvärt för jag skrattar säkert en halv minut åt båda rutorna. Serier som jag vet att jag visat för andra och ingen annan har skrattat åt dem. Den med djävulen är min favorit. Jag menar.. hallå liksom.. han drar med sig serierutan! Hahaha .. ha.. Kom igen nu! Det är ett enastående existentiellt skämt!


Av Psykologen - 11 juli 2008 15:29


Nere i Göteborg bodde jag hemma hos min klasskamrat. Hon är strax över 20 år gammal och bor hos sina föräldrar i en fantastisk lägenhet i centrala Göteborg. En sådan där lägenhet med en trappa a la amerikanska TV-serier upp till porten, trapphus med marmortrappor och stora dörrar. Inne i lägenheten är det högt i tak, ett tak som pryds med stuckaturer, högsmala fönster med valv och en planlösning med vardagsrum som öppnas med dubbeldörrar mot fler vardagsrum och sidorum som tjänat som pigkammare. Jag fascineras av dessa gamla överklasshem och går andäktig från rum till rum och föreställer mig hur där en gång var innan jag övergår till att undersöka vilka som bor där nu och vad de kan tänkas vara för ena.


Det här kan ses som ett slags På Spåret i lägenhet och målet är att gissa sig till yrket på herrskapet i bostaden.



10-poängsnivå:


Lägenheten är sparsamt möblerad med möbler av blandad stil som inte riktigt verkar passa ihop. Någon enstaka IKEA-hylla kan återfinnas bland mestadels ärvda skrivbord, sekretärer och annat av äldre modell. A-K meddelar att de tidigare IKEA-möblerna åkt ut. Golvet täcks av mattor med persiska mönster.



I hallen finns en hundsäng och en korg med leksaker på golvet.


8-poängsnivå:


Tv-apparater är placerade som synes lite på måfå på något lämpligt bord, inte på någon TV-möbel och inte vid väggen. Väggytorna är upptagna. Soffan är nedsutten och bekväm men omodern och passar inte heller den ihop med övrigt möblemang.



Väggarna pryds av en släktings akvareller och ett och annat vackert föremål. På flera platser finns alkohol med tillhörande karaffer i kristall, glas och tillbehör.


6-poängsnivå:


I nästan varje rum finns en fast telefon, bl a en hederlig gammal Kobra i hallen. Toaletterna och köket är mycket enkla och ganska fulla med saker utan estetisk förvaring.


Lägenheten är något stökig men inte smutsig. På olika plaster ligger högar med böcker och papper, både i köket och i rummen.


På vardagsrumsbordet finns en skål med blandat innehåll. Pennor, kort, ett par glasögon..


4-poängsnivå:


Ett av rummen används som bibliotek med kanske 6-8 vita Billy-bokhyllor så fulla av böcker att hyllorna bångnar och här finns en viss uppdelning. En avdelning för vad jag uppfattar som populärlitteratur såsom deckare och annat runt en fotölj med golvlampa. På ett bord ligger 7 högar med stora, skrymmande böcker om framför allt konst. En sektion består av allmänna fackböcker och ett band av Nationalencyklopedin.



2-poängsnivå:


De två centrala bokhyllorna fångar uppmärksamheten först. Där finns inte mindre än fyra hyllmeter med olika typer av lexikon, framför allt Longman's engelskalexicon i olika format. Här finns också samlade verk av klassiska engelskspråkiga författare som Lord Byron, Yeats.. eeh.. och fler. Minnet sviker, men hela hyllan är fylld av dessa.


___________________________________________________


Min klasskamrats föräldrar är förstås lärare och deras ämne är engelska vilket ju inte tog så lång tid att räkna ut. Deras hem slog mig som ett typiskt lärarhem, ett sådant som även jag växt upp i. Det här hade en extra gnutta lyx vilket kanske ter sig naturligt i en sådant hus med ett sådant läge. Det som jag möjligtvis saknade var musikinstrument. I vårt hem fanns ett piano, en gitarr, fioler och flöjter och högar med noter. Ingen spelade dock gitarr eller flöjt.


Den där smått röriga känslan är den mest typiska. Vårt hem var rent men alltid stökigt. Min mamma satt ofta vid köksbordet och rättade skrivningar eftersom hennes skrivbord var för fullt av andra papper. Ibland fick jag hjälpa till att rätta efter en rättningsmall. När hon gav tillbaka de rättade proven till eleverna var det inte ovanligt att de pryddes av någon kaffefläck eller ett fotavtryck från vår katt som promenerat över bordet. Ett av de prov jag brukade få rätta var – föga förvånande för den som hängt med i de senaste dagarnas bloggande – åttonde klassens prov i sexualkunskap.

Av Psykologen - 11 juli 2008 10:50

 


Den här lappen har min pappa satt upp på insidan av dassdörren i sin stuga. Den roar mig varje gång jag går förbi. "När feserna fallit i fjölen" måste vara den snyggaste omskrivningen av bajsa som jag har hört. Ihopvikt vid sidan av dörren finns också en lapp med en ritning över hur komposten ska anläggas. Listfascist som jag är följer jag alltid dylika instruktioner slaviskt.


(vilket kanske är en del av anledningen till att jag inte kan laga mat, dvs noll komma noll förmåga till flexibilitet från receptet)


(recept som för övrigt är skrivna av personer som redan är experter på rätten/bakverket i fråga och därför utelämnar helt avgörande detaljer som de själva tycker är självklara)


(de verkar ha något gemensamt med programmerare)


(och annat löst folk)

Av Psykologen - 10 juli 2008 21:57

 

Jaha.. och så var det pappas bokhylla ute i stugan. Där fanns alla möjliga blandade titlar att finna för en kall och mulen eller snökulen dag framför vedkaminen. Vredens druvor 1 o 2 av Steinbeck, Ringens brödraskap av Tolkien, Lulu av Almudena Grandes (den har jag faktiskt läst som pocket, det var mitt första möte med något jag tidigare aldrig hört talas om som har med en knuten näve och en kroppsöppning att göra)(vad är det med dessa ständiga sexuella anspelningar på senaste tiden)(Hormoner? Slump? Det undermedvetna?), Stäppvandringen av Jean M Auel (porr för kvinnor.. SLUTA!), Lappland i bilder, Sveriges flora och fauna, diverse böcker om skogsskador och min pappas avhandlingar i ämnet (hans evinnerliga forskning), andliga böcker, polska böcker, ett antal nummer av Det Bästa etc. Där fanns Jungs ”Människan och hennes symboler” som jag tänkte ta hem men det glömde jag.


Den enda boken jag tittade i var boken om Göran Kropp. Jag vänder upp första bladet och där har min pappa skrivit med blyerts uppe i högra hörnet:


”Anders?”


Jaha.. ja. Hopplöst..


Detta påminner mig om att jag verkligen borde ta och läsa pappas redogörelse för sina vandringar i Nepal som han lämnat mig ett manus av. Han har varit där flera gånger, bl a med kvinnan (det är HON som jag alltid väntat på!) som han träffade innan kvinnan han träffade i grottan (det är HON som det var meningen att jag skulle möta!)(Kom ihåg att KÄRLEKEN är det ENDA VIKTIGA, S! När det kommer till kritan är det allt som spelar någon roll, tro mig!). Gah!


Utdrag ur Den första resan till Nepal, Langtang-turen, 1981 av LW


”9/4

Resan började med lokskada i Vännäsby och flygledarstrejk i Köpenhamn. Efter en god middag hos Lufthansa på vägen till Frankfurt blev vi genast serverade en utsökt middag efter starten mot Delhi. Insomnade till indisk folkmusik i lurarna och de sköna flygvärdinnornas saris svepande för ögonen.”


”24/4

Jag är nu på 3750m. Under mig brusar en älv. Den kastar sig utför och bildar en brudslöja på motsatta sidan av dalen. Ovanför den ser jag det snötäckta passet mot Gosainkund med de heliga sjöarna. Dit kom vi aldrig, men det skulle inte givit mycket ur botanisk synvinkel. Det räcker med denna syn. Toppen Syrejakund är insvept i moln, men på mig bränner solen. Långt där nere går sportfantasterna mot passet. Den starkaste hinner till 4200m. Jag segar mig upp ett stycke på kammen. Plockar röda berberisbär, stora som tranbär och smakar också så. Jag ligger och solar ett tag vid en rauklik sten, klättrar upp på spetsen och hojtar till två nepalneser, två dockor långt där nere.”


Presentation

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10 11 12 13
14
15
16 17
18
19 20
21
22
23 24 25 26
27
28 29
30
31
<<< Juli 2008 >>>

Kategorier

Sök i bloggen

Omröstning

Hur hittade du den här bloggen första gången? (Vill du kommentera omröstningen eller definiera 'annat sätt', gå in på 'omröstningar' i kategorilistan nedan.)
 Du gav mig adressen när du var full.
 Du gav mig adressen när jag frågade efter den.
 Jag fick adressen när jag frågat femtielva gånger.
 Du tvingade på mig adressen och jag tog tveksamt emot den.
 Någon jag känner gav mig adressen och tyckte jag skulle kolla upp den.
 Jag kom hit via en länk på någon annans blogg.
 Jag gjorde en sökning på en sökmotor och ett resultat ledde hit.
 Du skrev en kommentar i min blogg med länk i din signatur.
 Jag kom hit av en slump, minns inte hur.
 Du är min hjälte, jag sökte upp dig!
 Jag sökte en psykolog, men vad är det här?!
 Annat sätt.

Arkiv

Länkar

RSS

Translation

Google Analytics

Gästbok


Skapa flashcards