Det är varmt och jag är varm. En vind har nått mig från en annan sida av verkligheten. Den har rört mig på ett sätt helt obekant för mig. Den smeker insidan av min hud och nuddar flyktigt vid mitt hjärtas nakna yta. Den lämnar ett inverterat avtryck i mig, bakvända färger på ett fotonegativ. Varje försök föra bilden mot ljuset gör den bara mer obegriplig för mig. Jag kan inte se. Jag kan bara ana den. Jag kan inte förstå för den har aldrig funnits förr. Den här bilden vill födas ur mitt inre och träda fram på min hud i klara konturer och starka färger och jag bävar för vad jag kommer att få se och vad jag kommer att begripa. Jag vill vända mig ifrån den för att inte namnge någon form av misstag, men det är svårt då jag redan rört mig oförsiktigt och den svett mig. Och vart ska jag vända mig där inte jag finns?

________________________________

Och en av de vackraste sångerna som finns: