Mamma hälsar på och dagen har förlöpt i traditionsenlig stil. Hon har fått de obligatoriska symaskins-uppgifterna att hjälpa mig med, berättat de senaste släktskvallret och avslöjat en eller annan sexuell detalj ur familjens historia. Idag har jag fått lära mig vilket fenomenal älskare min pappa var och vilka detaljer detta uttalande bygger på. Jag får erkänna att mot bakgrund av tio års förkovrande i Vecko-Revyn och dylika magasin som lär ut sexualitet till svenska tjejer så ter sig min pappas tekniker tämligen imponerande. Jag blir nästan lite avundsjuk på min mamma. Tidigare har mamma talat i stora ordalag om allt vad pappa lärt henne om dans, konst och jazz. I hennes baptistiska barndomshem var kulturen en synd och min mormor dog i sitt anletes svett. I mitt barnalbum finns en klassisk bild i svartvitt där min pappa sitter vid pianot och mamma står bredvid i en vacker sarong av något slag och troligtvis sjunger något av Gershwin med mig i magen. Jag är så glad att er pappa är far till mina barn! brukar mamma utropa med eftertryck vid alla möjliga tillfällen då någon av oss gjort något bra.

Mina föräldrar var gifta i 19 år, sedan jag föddes sov de i separata sovrum, mina minnen av vårt hem är fyllda av skrik och bråk och svidande sanningar. När de äntligen skiljdes andades jag ut och jag ställde mig alltid helt frågande inför andra människors kommentarer i stil med ”stackars skilsmässobarn” eller ”alla barn vill att deras föräldrar ska bli ihop igen”. Nej. Alla barn vill att deras föräldrar ska vara glada. Min mamma gjorde något viktigt i det att hon valde att leva vidare med sina positiva minnen då det första bitterheten lagt sig och familjen fanns alltid kvar. Min pappa var inbjuden till högtider i alla år, hans 60-årsdag firades av henne och oss alla tillsammans och hon tog det som en självklarhet att vara delaktig i hans begravningsceremoni. När mamma sjöng Summertime i kapellet med sin vackraste stämma var allting som det skulle.

Så har jag lärt mig mina familjevärderingar. Jag må inte ha den blekaste aning om hur konflikter löses utan bråk och tårar och hur en relation ska vårdas för att hålla men det jag vet är att den som en gång varit del i familjen alltid är del i familjen, alltid respekterad och alltid välkommen. Man kan ta avstånd ifrån det som någon gjort utan att ta avstånd ifrån den som någon är, säger min mamma och glömmer aldrig hälsa till C's pappa, ta med en present till honom på julafton och ge honom en kram om hon får honom i sikte. Detsamma gäller naturligtvis min sons kusins pappa som fortfarande sitter i soffan och fikar en stund på juldagen, mer än tio år efter att hans relation till min syster tog slut och ett rungande förakt råder dem emellan.

En annan detalj som nyligen slagit mig ur mina föräldrars historia är följande: Min mamma gifte sig med min pappa då hon var 29 år. Min pappa var 38. De träffades vid Uppsala universitet där min mamma läste botanik i syfte att bli lärare och min pappa som redan varit lärare ett antal år läste biologi i syfte att så småningom doktorera. Här flikar min mamma in att han var en lång, gänglig man och att det var spännande att gå bakom för att se om hon kunde hänga med i hans långa steg. Ja hur som helst så har livet en kuslig förmåga att upprepa sig och jag har en kuslig förmåga att rita streckgubbar i taket trots att jag inte fått någon penna. Min fantasi är en ruskig plats. Huka dig.