Idag finns en artikel i DN som beskriver en avhandling skriven av Hans Andersson vid Umeå Universitet om krogbeteende mellan kvinnor och män. Han menar att mönstren är detsamma som alltid. Män tar kontakten, kvinnor håller ihop, kvinnor väntar, män blir avvisade etc.

”För en del män känns kravet på att ta första steget påfrestande.

- Det kan bli ganska ensamt om man inte behärskar koderna, och det finns ganska mycket bitterhet och besvikelse bland männen, säger Hans Andersson.

För kvinnorna är män som tafsar eller är påstridiga ett gissel.

- Både män och kvinnor har sitt kors att bära på krogen, säger Hans Andersson.”

Vem var det som sa ”Don't get bitter, get better?”. Jag uppfattar den här kommentaren om bitterhet och besvikelse som att männen ifråga menar att det inte är deras ansvar att lära sig hur man närmar sig kvinnor på ett respektfullt sätt utan att de är orättvist utstötta av en slags raggningselit av framgångsrika män och åtråvärda kvinnor i maskopi. ”Koderna” som jag förstår det handlar om vanliga sociala koder som är vedertagna i samhället för mellanmänsklig kontakt. De syftar inte på det subjektiva filter som kvinnorna screenar kontaktsökande män genom och som säkert kan uppfattas som orättvist av den som inte blir vald. Jag finner det inte alls orimilgt att kräva att den som närmar sig andra, oavsett var det sker, bekymrar sig aom att lära sig de sociala koderna. Ser man till den subjektiva valprocessen så är den inte möjlig att lära sig och begränsad att påverka och i allra högsta grad kvinnans rätt att begagna sig av. Det finns ingen skyldighet att släppa någon annan nära sig bara för att vederbörande ber om det.

Här finns också en märklig jämförelse mellan att inte bli inbjuden och att inte bli respekterad som ställs som likvärdiga. Dessutom framställs dessa besvärligheter som oundvikliga och omöjliga att göra något åt. Något man bara måste leva med helt enkelt, eftersom.. man är tvungen att gå på krogen? Krogen är väl ändå en social arena som man kan lämna närhelst man vill. Här ska det få finnas personliga val och avvisanden. Här kan man välja att avstå samvaron helt om man inte gillar den. Helt andra villkor ställs på arbetsplatser och i skolan där jag personligen inte tycker att den här typen av val hör hemma, något som jag genom att påpeka skapat en konflikt kring med en av mina lärare nyligen. Men det är en annan fråga.

Hur är det då man förväntar sig bli kontaktad på krogen. Det går inte att läsa i artikeln men böra väl finnas beskrivet i avhandlingen. Ett tips som florerar i allmän mun är att ”inleda med att säga något snällt.” Det låter väl kanske rimligt men jag har personligen alltid reagerat aversivt på komplimanger. Kanske ligger det mer bakom det fenomenet än en låg självkänsla. Jag uppskattar inte att få komplimanger ens om jag själv tror på dem. Det känns olustigt och svårt att förhålla sig till. Kan det ha att göra med att komplimangen ger uttalaren tolkningsföreträde? Att ge någon en komplimang signalerar inte ett intresse eller uppriktig uppskattning utan snarare en uppfattning att det är jag som ser dig som har rätten att bedöma hur du är och hur det gagnar mig. Det gör komplimanger till en slags objektifiering i sig. Ett värsta scenario är en man som på krogen kommer fram, lägger sin hand på ens kropp och säger något i stil med ”Vad fin du är, lilla gumman”. I det ögonblicket har han talat om tre saker: Jag har rätt till dig, jag har rätt att bedöma dig och du är mindre än jag. Det här förekommer väl ändå inte bland män som är någorlunda nyktra på krogen, kan man tänka. Det är jag inte rätt person att svara på men något dock uppmärksammat är att det är en variant som är relativt vanligt förekommande på nätet. Jag skulle uppskatta ungefär hälften av de kontakter jag fått under åren uttryckt sig på det här sättet. Närgångna, nedsättande och bedömande. Av någon anledning verkar de intima gränserna svåra att bedöma på nätet trots att de mest naturliga borde vara att i brist på annan kunskap helt enkelt följa de regler som gäller i vanliga sammanhang. Man tar kontakt på samma sätt på nätet som man gör i det vanliga sociala rummet. Man hälsar, man presenterar sig, man visar sitt ansikte, man är artig och man håller sig på respektfullt avstånd tills man blir välkomnad att komma närmare. Det bästa sättet att få ett gensvar är att vara medveten om sitt beteende och att visa intresse. Att visa intresse innebär att man söker veta mer om den andra personen, att man ställer frågor, lyssnar på svaret och går vidare utifrån det. Att visa intresse innebär inte att man marknadsför sig själv, att man lämnar erbjudanden eller uttrycker begär.

Det jag uppskattar i ett kontaktinitiativ på krogen är också ganska enkelt beskrivet. Jag uppskattar en man som tilltalar mig på respektfullt avstånd, intresserar sig för svaren han får och är tillgänglig men inte påträngande. Flera skilda, kortare kontakttillfällen under en kväll är att föredra framför ett utdraget. Alltså, att visa intresse, visa sig tillgänglig för ytterligare kontakt men inte kräva den. Varför detta skulle mötas med bitterhet och besvikelse, det förstår jag inte.