Doften av friterade kycklingvingar och currysås följde mig hem från nattens safari i det okändas domäner klockan 06.35 på morgonen. Mat i min späda kropp som varit på utflykt långt långt hemifrån. Inte så långt geografisk men långt bort från det vana och trygga.

Tragik har inträffat inatt men den delen av historien är inte min att berätta. Min historia är närmast en tidsresa. Tillbaka till 90-talet, tillbaka till 20-årsåldern. Stället är sig likt. Det må vara ny inredning, en annan inriktning på musikstilen och en något äldre målgrupp men stämningen där nere är densamma som alltid. Det här är inte en plats där man sitter och pratar, det finns alltid lediga platser att sitta, tomma stolar, fria bord. Det här är en plats där man går omkring. Det är en plats där man letar, där man tittar, där man hoppas. Det finns många platser att söka på. Många ytor, rum och barer att välja på. När jag var 20 spelade man ”gamla godingar” som Grease och annan urvattnad pop i den ena halvan av lokalen och hip-hop och euro-disco på den andra. Då var det en tydlig uppdelning av folk och folk minns jag. Den som gick till andra sidan var lite annorlunda. Nu var det mycket folk på båda sidor och flera som gick emellan. Så även jag. Nu spelar man schlager på ena sidan och hårdrock på andra. Med andra ord är man nischad oavsett var man går nu. Då blir det väl mer ok att göra det, antar jag.

Musiken var inte så viktig igår. Jag minns knappt vad man spelade. Rytmen var tillräcklig. Det var fullt men inte packat. Ja alltså.. det var gott om folk men inte sådär jobbigt trångt så att man blir knuffad in i varandra. Det var heller varken svettigt eller sådär inpyrt illaluktande som dansgolv ofta är numera. Människor var glada och välkomnande. Man kan samlas så att man stänger ut andra eller så kan man tillåta sig blandas och här blandas man gärna. Det är möjligen en del av letandet.

Jag firade en stund med skoterdämpar-folket och min nyfyllda väninna innan jag gav mig ut på upptäcksfärd till Schlagerland. Jag sökte faktiskt medvetet efter A där ett par gånger vilket jag i efterhand insåg var ganska meningslöst med tanke på.. omständigheterna. Hjärnan tenderar dock inte prestera optimalt i dessa lägen så jag finner mig ursäktad. Jag träffade på en individ som kunde varit A med lite längre hår så jag dristade mig till att fråga om det var A men det var det förstås inte. Därmed gav jag upp den tanken och lade min uppmärksamhet på annat håll. Jag pratade Hagamannen-analogier och stjärntecken med en mister T, varnade min klasskamrat L när jag såg henne umgås med en ökänd herr R som jag vet har en bestämd uppfattning om varför just den här klubben är att fördra i ett funktionellt syfte. Man ska plocka frukten där den är mogen och redo att falla så att säga. I detta erövrarnas näste var det heller inte helt oväntat att träffa på en programkamrat som är okänd av samma anledning.

Två underåriga men kreativa vänner gjorde sitt bästa för att utnyttja bekantskapen med mig för att ta sig in men misslyckades. Hade de känt mig bättre hade de vetat att jag inte är rätt person att blanda in i bedrägeriförsök då jag i princip är helt oförmögen att bluffa.

Denna kväll slutade även den med en tre gratisdrinkar och tre tryckare på meritlistan med en bonus av ett telefonnummer och två ömhetsbetygelser vilket summerar de senaste tio årens krogbesök på två veckor för min del. Vad är det som händer? Har jag lyckats göra något rätt helt plötsligt? Märkligt.. Vad i hela friden ska jag göra om mister T bestämmer sig för att använda sig av telefonnumret förresten? Springa och gömma mig som vanligt?

Här borde kvällen varit till ända men så icke fallet. Någon avvek och lämnade mig med känslan att jag brutit ett avtal jag inte skrivit under på men kanske ändå antytt mig stå bakom. I tomrummet efter det oväntade försvinnandet hängde tre av oss kvar en stund utanför entren och bjöds på en reklamtrudelutter framförda av två sydamerikanska bröder i hatt med en aura av Blood In Blood Out-stämning runt sig. Den ena av hatt-bröderna accompanierade sin sång med att vänligt (?) boxa lite på sina åhörare. "Smsa låna smsa låna" *box box*. Min väninna menar att de såg ut som Gael Bernal Garcia. Med hatt.

Kyckling inmundigades som bekant varpå en människa från länge sedan dök upp och påstod sig ha haft ett öga på mig ända sedan han träffade mig för tio år sedan. Jaha?! Det var så dags att kläcka den nu. För tio år sedan hade han kanske fått en chans men nu är är ja äldre och klokare si'du. Den gubben går inte ända in i stallet här inte för tänk att nu har jag fler chips i påsen än någonsin. De chipsen försökte vederbörande ta del av trots upprepade varningar om balkongräcken och möss. Ajabaja. Ingen potatis åt folket. Tragik till höger som inte var min med tårar och eld och mörker och filt. Egoism och respektlöshet till vänster jag inte ville kännas vid och besvarade med ett viss mått av charader innan avvisandet. Så jag kan bluffa ändå.. Taxi klockan 06.00 och en längtan efter att få tvätta bort doften av övertramp från huden. Sorg över tragiken och irritation över närmandet. Slutligen en våg av minnen från november i sällskap med sömnen. Sådana minnen som sitter i kroppen då något som inte avslutas på ett korrekt sätt. Så var den resan slut.