Jag lade just märke till att jag lyckats med en trippel negation i stycket om självinsikt. Ett lingvistiskt minuspoäng till mig..

Det skedde omedvetet. Vad betyder detta?? Öhoh.. analyspesten har brutit ut på allvar. Jag skulle behöva umgås med några lagom ytliga, materialistiska, praktiskt lagda, auktoritetsbundna, lågavlönade människor ett tag. Dags att börja jobba igen! Tänk att komma hem sent, slutkörd med oljig hud, lökdoftande fingrar, osigt hår, ett fingerat leende som fastnat i mungipan, ett visst mått av förakt i tanken men full av skön bekräftelse och en muffins som blev över. Det är livet i restaurangbranschen. Se upp i backroom, snart är jag tillbaka!

Intelligens är bevisligen ett kontroversiellt ämne och diskussionen runt ämnet verkar hamna i en argumentation mellan dem som försvara begreppet och de som ifrågasätter det. Intelligens enligt forskare handlar i grunden om förmåga att lära sig av erfarenheter och anpassa sig till miljön samt förmåga att använda sig av metakognition för att förstärka de övriga förmågorna. På senare tid finns det en strävan mot att gå ifrån de gamla strikt analytiska modellerna och lägga in fler dimensioner till begreppet intelligens som exempelvis emotionell förmåga, social förmåga, praktisk förmåga etc.

Läraren påpekar att en fara med detta tänkande är att man till slut vill mäta "allt som är bra" och kalla det intelligens. Jag kan inte hjälpa att undra om det inte finns ett problem med stelbenthet kring hela begreppet om man tänker på det sättet. Vi vet att mätningarna av intelligens från början kommer från en mans strategi för att sortera visa individer i en viss miljö efter prestationsförmåga. Antingen kan vi som halva gruppen i kontroversen hävda att intelligens mäter det det mäter och så är det bara. De människor vi mäter kommer inte att lyckas lika bra i de fall som kräver just dessa förmågor. Problemet är dock att de flesta människor tror att begreppet i själva verket beskriver mer än det verkligen verkar göra. Det vore rimligare att därför ifrågasätta själva utformningen av begreppet och bemöta uppgiften från ett helt annat håll än vad Alfred Binet gjorde.

Är syftet verkligen att sortera människor i en elit och en underelit där konkurrens är avgörande? Att ta reda på "allt som är bra" handlar snarare om ett sätt att sortera kompetenser. Inte kompetenser som vi hittar på och sedan söker utan kompetenser som vi de facto observerar bland människor. Detta verkar onekligen som ett betydligt mer humant synsätt och i slutändan också mer funktionellt. Det elitistiska synsättet SORTERAR UT människor och värderar människor på en hierarkisk skala. Det andra synsättet organiserar snarare människor på en plan nivå efter olika möjligheter. Vi tar reda på hur det kommer sig att människor lyckas med det de faktiskt utför i stället för att försöka förutsäga om de kommer att lyckas baserat uppgiften vi vill att de ska utföra. Ur den synvinkeln verkar Howard Gardner vara på rätt spår med sina multipla intelligenser.