Jag ska inte drista mig här alltför länge då jag nyss blev erbjuden att se på tv på stan (och detta valde jag över de två festerna eller?! Japp!). Dock vill jag passa på att berätta hur jag numera värderar en morgon. Det är skrämmande hur snabbt man anpassar sig. När jag arbetade klev jag normalt upp 06.15 och det hände att jag började redan kl 6. Idag fasar jag mig vid tanken att kliva upp så tidigt och ag kämpar för att stiga ur sängen vid 8 för att ta mig till skolan til 10. Är jag lat sover jag till 10-11. Som en tonåring igen! Varthän skall detta barka?!

Hur jag värderar en lördag..

För många är HELG ett fenomen som är konstant. Helgen är något som alltid återkommer och som man kan räkna med. Den är fri för planering. Den är helig och dessa människor blir irriterade när den hotas. För mig har det inte varit så på många år. Ända sedan jag slutade gymnasiet och började jobba har jag haft jobb där man jobbar på kvällar och helger och somrar och skollov. Helgen är absolut inte självklar för mig och inte heller helig. Det går lika bra att var ledig en onsdag som en lördag och det är inte orimligt att jobba en söndag.

Idag har jag och tre klasskamrater tillbringat 8 timmar på skolan. Det är inte något konstigt för mig. Ändå oroar jag mig för hur det kommer att gå att kombinera det här livet med arbete då jag väljer att börja jobba deltid. Jag är tvungen att börja jobba i april då det är min enda chans till försörjning i juni. Dessutom kan jag inte jobba heltid under sommaren då CSN påstår att juni tillhör höstterminen pga att att arbetsgivaren betalar ut lönen månaden efter. Jobbar jag in för mycket pengar får jag då inte behålla dem. På CSN påpekar en informatör att jag kan ju jobba hur mycket jag vill i december. Vad vederbörande tydligen har missat är att studenter inte är lediga i december, vi är lediga i JUNI. Nåja, ingen mening att gnälla över det här.

Ikväll finns det två fester att gå på, en som verkar extra trevlig. Frågan är dock om ja inte borde tänka på att kliva upp i god tid i morgon och använda tiden till något vettigt. Det är alltid skönt att veta att det finns någon stans att gå där man är välkommen även om man inte går dit. Första terminen var ett hysterisk festande. Hysteriskt i mitt fall är en en-två fester per månad i jämförelse med arbetsåren då jag gick ut en-tre gånger per år. Första terminen var det viktigt att känna av läget, visa sin tillgänglighet och hitta sin grupp. Nu spelar det inte så stor roll längre. Slaget är vunnet eller förlorat och föreställningarnas käftar har slagit ihop kring vristen. Det talas till leda om detta på vårt program. Hur människor är, vilka som är med vilka och varför. Huruvida grupperingarna är sunda eller inte. Ett tema-ord att lägga till listan är ordet "dömande". Vem är det och inte, är man själv det eller inte. Ingen påstår naturligtvis att de själva är dömande. Somliga påstår att andra är det vilket väl snarast är en motsägelse till det första och andra är verkligen mycket försiktiga om att uttala sig om andra annat är i allmänt intresserade ordalag.

Listan med populäraste fraserna på psykologprogrammet är hittills:

Jag tänker att..

Jag är inte dömande.

Det är grupperingar.

Vad ambitiös du är.

Ska du värma? (mat)